Gula Krikon Gröna tomater.

Än är ingenting färdigt…å inte väntar jag på att något ska bli klart, men ändå finns den där, den där känslan av att komma i mål, skörda frukterna, bli klar! dra efter andan och pusta ut! Sådär…men näe…det mesta är bara inandning …ingenting blir nånsin färdigt, livet befinner sig i ett ständigt startläge  och i ett evigt oavslutat adjö. Imorgon, i eftermiddag, sen..när jag är klar..när klockan är…när gästerna har åkt..när maten är klar…sen när jobbet är gjort..när barnen blivit stora…efter det att du kommit…men näe…och ändå är känslan där hela tiden och Tidsmästaren med klockuret i sin hand skakar på huvudet…nej nej… inte nu.. inte än…nej nej… Jag vet, man blir aldrig klar…med något! allting bara håller på hela tiden och då måste man fundera över vad man ska syssla med under den tiden.

klocka

För min del tror jag att kontemplation, vila och lagom aktivitet är svaret.

Medan regnet påstridigt stängslar sig kring mitt hus väntar jag ändå på att solen kommer tillbaka och öppnar upp..och sen blir det väl regn igen…och sol för sol kommer alltid efter regn och då kommer väl regn efter sol och allting rullar på utan början och utan ände.

Troligtvis kommer mina Tomater aldrig att bli röda och Krikonen inte blå, inte så länge kylan består,regnet faller och himlen är grå.

Imorgon…eller i eftermiddag fortsätter jag med det påbörjade och avslutar det halvfärdiga…innan sängdags.. och innan solen går upp igen!

soluppgång2

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tiden är Ingenting.

Skwitt säger det…när värmen i ugnen stiger och man vet att det är nåt bra på gång,  skwitt, ett litet elektriskt knäppljud vilket innebär att jag borde gå och se efter hur det står till med maten därinne. Det lyser och värmen väller ut men grädden varken fnissar eller skrattar så luckan får dunka igen. Äggklockan hade nog ringt men jag hörde den aldrig vilket kan bero på att jag inte först vred den 360 grader och sedan ställde in den. Ett ex till mig sa att det måste man göra – man måste vrida den i bott och sen ställa in den på önskad tid. Hon hade rätt! den ringde inte –  men jag har matdoften i näsan hela tiden så jag glömmer den inte och emellanåt skwittar det oxå.

Nedräkning och uträkning, jag räknar mycket och ofta, räknar det mesta av gammal vana , räknar för magins skull, för utkomstens skull och för att komma i tid och för att inte glömma eller förlora eller hamna sist och jag räknar för att somna och räknar in morgonen för att få dagen att stämma…räknar tid… nu har jag en vecka kvar av den ledighet som varat länge, länge..och jag trodde jag skulle börja känna mig nöjd, mätt på konsumerad fri tid men så känns det inte, det känns som slutet närmar sig, slutet på friheten och början på tvånget…

Fortfarande inte färdigt, vrider klockan i bott och drar fram tio minuter till men sen ska det väl få smaka..Dagen har runnit förbi alldeles för snabbt men solen tar all tid i världen på sig, den tar all tid i världen på sig…

Hade tänkt summera…det var dumt tänkt…jag tänker på det som varit istället och ser framemot  det som ligger planerat i veckan…det är blir sot och sol, både sot och sol och det är kontrasterna som gör det, som gör det till en vecka att se fram emot..och när jag ser över axeln…ser tillbaka..och om man som jag saknar inre kompass kan det vara både uppgång- och nedgång…

351

 

057

059

063

199

329

Nu har det skwittat klart, istället blinkar det högljutt  från den avsvalnande ugnen…maten är klar…solen har fortfarande tid och tiden; den färdas både fram och tillbaka, bryr sig inte ett dyft om äggklockor eller hur redig jag är med att säkerställa att allt sker i rätt tid…på rätt sätt… jag har fortfarande TID!…fortfarande..Tiden och tillståndet…det är allt!

taijitu

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Rebellen Luffaren Visionären…

tillsammans med dagdrivaren  och drömmaren,  är i tryggt sällskap med fegisen och trygghetsnarkomanen.

De vaknade tillsammans i en välbäddad säng efter några timmars tung sömn. De steg upp nästan samtidigt om än i en lite annorlunda ordning. En av dem kikade hastigt på klockan medan de andra ordnade frukost, gymnastiserade och slösurfade på nätet. När kaffet nått full effekt hade trygghetsnarkomanen tagit över och styrt iordning morgondagens logistik men en stund senare var både rebellen och luffaren ute på planlös vandring och kom hem med kylklampar medan det avsedda fulladresserade paketet låg kvar i hallen. Inte bortglömt men väl ignorerat.

Det blir resa av – det har de lyckats samordna på något plan så det ska bli spännande att se vad det blir av det hela.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Myntet Har Fler Än Två Sidor

I år hade jag bestämt mig, kanske åter igen, det är något med vårar och åren som både tenderar att återkomma med halvmogna beslut och som längtar efter att bli befriat från desamma.

tomatblomma

Det blev tomatodling på balkongen fast jag tänkt att vara ledig och fri från pysslandet och bestyren men vet ni vad; att odla är frihet!

Att planera för semesterns vindlande resor och picknickar med spontana och planerade övernattningar är långt ifrån frihet. Internet – så enkelt – bara att surfa, finna övernattning, bestämma, beställa, betala, bli fullständigt bananas och bara skita i det! Jag ska minsann resa i frihet och låta vägen ta sina krumbukter som den vill, tänkte jag.    Ett par dygn senare har jag beställt och bestämt och det känns bra nu. Går ut på balkongen och ruskar på de första gula tomatblommorna – – pollinera mera – viskar jag ömt samtidigt som en tunglastad humla drumlar förbi.

semesterpl

I morse brast planeringen för andra gången, nej för tredje gången den här veckan. Visning av en stuga och en lägenhet och ett preliminärt möte med en bekant. Emellertid reste jag mig som Fenix ur askan och var på strålande humör när målaren kom för att slutföra gårdagens arbete. Sällskap ger energi så under tiden han arbetade med sitt fick jag plockat och donat och beslutade  för att röra på mig. 20 grader och spring i benen tog mig på rediga kringelikrokar där biltrafiken var fjärran men ändå lyckades jag tangera den bensintunga traden. Pluggade in en musikkanal på phonen och tog mig ur trafikspaljén i innerstan på nyfunna stigar via undergångar och halvtrappor. Luften tung av fukt och värme, täta ridåer av doft, den där otäcka från nån rosen- eller nyponbuske kanske..minns den från barndomen, bara sådär, de växte vid skolans bollplan…den kväljde mig. Annelundsparkens mogna grönska, bedövande rhododendronbuskage runt semesterkroppen som stegade lite i luften och sprang uppför halvbackar och ruschade nerför slänter mot stan.

slowfood

Där blev det överraskning; Slowfood!  Det kringbyggda torget igenmurat av marknadsstånd och tillfälliga serveringar av mat ”från världens alla hörn” Jo där fanns Australisk barbeque, polska korvar, franska ostar, thaifood, grekiskt;  serverat ur gigantiska wokpannor. Wienerbröd, kakor, bakverk fettyngda med ringlade glasyrer och röda sylter och både fräna och lime-iga dofter av tvål bredvid glasmontrar med färggrant godis. Efter en stunds letande fann jag italiensk olivolja med tryffelsmak…mmm…perfekt…har letat god olivolja sen besöket i Skåne förra veckan.

Börjar inse att semestern är på gång och för första gången glädjer jag mig oreserverat åt att få vara ledig och framför allt få slippa tider och rutiner.Det har redan varit en lång sommar, färdig grönska, ljusa nätter och varma dagar. Tacksamt!  fast relaterat till klimatförändringarna.

student

 

Hemma blandar jag god fiskgratäng med gårdagens rester toppat med ost och swisch in i ugnen medan jag lyssnar på den blivande studentskan som arrangerat lekar i trädgården hos grannen hela dan. När jag gick hördes skratt och tummel och förtjusta skrik men nu, flera timmar senare hör jag bara hennes mässande regler kring nästa aktivitet och nu när dagen dragit ihop sig som en mask i solsken är det alldeles tyst!

Dagen har varit bra och den har varit dålig. Jag valde att ställa den på kant! Myntet har fler än två sidor!

på kant

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Min Pappa Jobbade Svart Ibland..

Han sa alltid det när han inte skulle tillbringa dagen på kontoret med pappersjobbet; ” jag jobbar svart idag.”  Då gick han ut på jobb med lärlingarna och om han hade någon gesäll. Min pappa var skorstensfejarmästare.

Det började väl egentligen med att han alltid jobbade svart. Hans pappa, min farfar, var oxå skorstensfejarmästare precis som pappas  tre bröder.

sotarstickor

Historiskt sett ärvdes yrket från far till son men även änkan efter en mästare kunde ta över, antingen tills hon gifte sig med en gesäll eller så drev hon yrket vidare själv med lärlingar. Yrket har anor från medeltiden då bödelns hjälpare Rackaren utförde det otacksamma och smutsiga arbetet med att avlägsna sot från skorstenar. Lät man sotet vara kvar kunde det fatta eld, s.k soteld, en överhettning som kunde starta en brand som sedan snabbt spreds till inliggande hus. Arbetet var således viktigt och med tiden blev det kommunala brandordningar där skorstensfejaren hade ansvaret för brandtillsynen.  För den intresserade lägger jag här in en lättläst och informativ länk om yrket: http://www.sotarna.nu/sotarns_historia

odelmark-frans-wilhelm-stadsmotiv-med-sotare

Sotaryrket var ett Skrå bland många hantverksyrken, med lärlingar, gesäller och mästare. När lärlingen jobbat många år fick han möjlighet att ta ett gesällprov för att därefter söka sig ett eget distrikt. Mästaren tillsattes på livstid så det kunde ta tid att hitta sig ett distrikt. Livslängden bland sotare var däremot inte lång bland annat p.g a många fallolyckor. Mästaren hade monopol på distriktet och kunde således inte konkurreras bort så det var bara för gesällen att vänta…

sotare3

Min pappa som var född och uppvuxen i Skellefteå hamnade i Ulricehamn där mästarplatsen blev ledig. Jag kunde m.a.o ha vuxit upp precis var som helst i Sverige men det blev här nere i Västergötland.

Det sägs att det betyder tur att träffa en sotare! Pappa kunde berätta om att kvinnorna som var hemma när sotar´n kom kunde vara upprymda och glada och att de ofta bjöd på kaffe och något att äta. HUR upprymda vet jag inte och sotarn kunde sällan komma och gå osedda. Hemma låg det ofta utbredda dagstidningar på stolsitsarna och osten hade svarta tumavtryck när jag skulle göra mackor efter skolan. Källaren luktade svavel och sot och ibland fick vi duscha nere i sotarkammaren. Stod och balanserade på det hala trärastret med svarta väggar, hällde det bittert doftande duschmedlet på händerna och tvålade in mig.  Det var spännande och lite otäckt på samma gång. När jag blev lite äldre jobbade jag hos pappa några somrar och här på bilden är det jag som är hur tuff som helst till vänster och till höger en skolkamrat som jag umgicks mycket med och som ville prova på att springa på taken.

001

 

Nu upplevde jag att vi mest var nere i källarna och sotade pannor men jag minns särskilt en sommar då vi var ute på landsbygden och jag sotade en skorsten på en gård som låg så högt upp att jag nästan ryttlade tillsammans med svalorna. Vindstilla med klarblå himmel och ljudet av visslande svalor och ett stråk av sot i näsan stod jag där på skorstenen och såg ut över bygden och kände mig stor och lycklig!

sotare7

Nu har jag visst fastnat i berättandet men jag har så många positiva minnen i och omkring sotaryrket och har du orkat läsa så här långt så kanske du fortsätter lite till. Vad jag ville komma till var nu detta…ser du…Har samlat lite sotarprylar, glas, textil, foton, tavlor och ja…när jag springer på loppisar tittar jag ofta efter saker som har den anknytningen men det är sällan något dyker upp. På besök hos min bror nu i helgen kom vi på att prata om soteriet av någon anledning och på så vis fick jag veta att min bror hade kvar pappas bältesspänne, det som för mig nästan är signifikativt med pappa. Det var finare än jag mindes, hade mera patina och graveringen på baksidan kunde jag inte erinra mig att jag sett tidigare: ” Gesäll 19/6 1948 ”  Gjort i mässing och koppar. Brodern påpekade att det funnits blå och gulfärgad emalj som riksvapen mitt på spännet och rött i botten på reliefen. Mitt minne är selektivt, jag minns inte det, men det gör ingenting alls, jag är så nöjd med mina minnen.

778

779

780

Brodern hade även ett tyg designat som ett förkläde och där kan man se emaljen, det gula, blå och röda.

781 782

Till på köpet säljs Ängelholmsglass hemma hos svägerskan och brodern som heter Sotar´n och är SÅÅ god. Tar ni er en tur neråt landet så rekomenderar jag den till er som gillar lakrits.

776

Ja det var väl egentligen det jag ville ha sagt!

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Ups And Downs And Up Up Up And Down…And Up…

Sover, sover inte, sover för mycket och sover för lite och för ofta och för tungt och för lätt och i fel tid men nu är jag vaken och ganska utsövd så jag krönte denna dag med att loppa! det var i veckor räknat( bortsett från pusslet jag inhandlade på Hulta G:a Sanatorium) nog tre veckor sedan jag loppade med resultat.

höglund

Sådär bara av en händelse kom jag i tid till Erikshjälpens öppnande och sprang rakt på denna, trots att en hel hurv med folk redan passerat montern!! och priset!!!…ha ha…inte en tjuga ens….skrattade jag inom mig och såg en god återbäring…och framförllt är det kul att fynda!

Inte sen Carin var här på premiäröppningen av  PMU har jag varit där men idag medan jag fortfarande skrattade, slog det mig att de hade öppet idag så jag sladdade in på parkeringen…ah, kö…en halv timme kvar…inte värt att köa för men Maxi ligger i närheten och jag behövde lite grönt till dagens sallad så jag hann poppa dit och på Maxi, där träffar man alltid nån man känner eller känner igen. En arbetskamrat sen tiden på Göta dök och vi hejade glatt. Kul! Babyspenaten är ekologisk och det står på påsen att den är sköljd så att det går att äta den direkt …undrar bara vad det är man har sköljt bort? det skulle jag vilja veta! Tänker osökt på giftet som sprids över tomatodlingarna i USA och de missbildade barn som fötts av arbeterskorna på odlingarna..

Hmmmm…tänker bort det där en stund och komponerar en sallad på babyspenat, kokt ägg, avacado, körsbärstomater, Skagenröra och färsk gurka. Har vid Gud försökt handla med huvudet, hjärtat och förståndet…vill så gärna att det ska finnas bra mat som inte skadar någon och till ett pris som tillåter mig att äta det jag vill även om jag inte måste äta det närhelst jag vill. Jag måste inte ha ständig tillgång till alla matvaror, jag kan variera mig, inser att god giftfri gurka äter jag glatt var fjortonde dag, ägg från glada höns någon eller några gånger i veckan o.s.v …jag tror ju på variation… och på insikten om att det inte är någon rättighet att kunna köpa  råvaror/halv/helfabrikat varje dag, vid varje tillfälle som jag känner lust eller behov. Matfrosseriet i stora delar av världen upplever jag som oerhört motbjudande!

Tillbaka på PMU. Handlarna stod i grupp och trampade oroligt vid glasdörrarna och när de öppnades spreds de som smör i en het panna…Ett litet glas alldeles mörkgrått i tonen för bara tre kronor, en skatt från artonhundratalet och en hemmagjord keramikkruka som jag anade kunde vara något att satsa en tjuga på för att få tillbaka …men signeringen svajade …var inte hundra så när jag kom hem och googlade visade det sig att jag hade rätt…det var fel signering men hade redan dividerat och beslutat mig för att den var fräck och hade en mäktig glasyr så jag kunde leva med den ganska lätt.

Fyndet från Erikshjälpen förbryllade. Det där blå glaset, det hade en opak ton, lite vitt i och när jag granskar den ser jag att den är alldeles vit inuti. Glassjuka? eller…humöret sjönk…ja va tusan… så billigt…har jag lurat mig själv nu.

Ägnade rejält med tid åt att montera isär ljusstaken och rengöra glaskupan invändigt och efter två omgångar samt tillverkning av en  tork-atrapp lyckades jag återställa kupan i orginalskick!! Happy!!

Ut under gråskyar och hem i solsken. Inte så att jag gnäller men vädret har sannerligen växlat. Det är bra! omväxling förnöjer!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Min Stadsdel – Trandared

Om man bor i en stad, bortsett från Stockholm, Göteborg och Malmö så frågar ingen i vilken stadsdel man bor( eller man vet kanske inte vet vilka stadsdelar som finns där) Man bor i en stad kort och gott och omgivningarna är mindre intressanta än själva boendet, tvåa, trea, etta, hyresrätt, bostadsrätt, balkong, nära till kommunikationer t.ex , förefaller vara de viktigaste frågorna att besvara.

Jag bor i Borås. Somliga anser sig veta vilken slags stad det är och i alla händelser är det i Borås det regnar mest, hävdar de flesta, jo ja, visst…Pinocchio, statyn var visst omstridd och Knalleland, ja, där kan man handla men det är roligare och billigare i Ullared om man nu inte vill ta sig en tur till Djurparken.

Nu hade jag inte tänkt berätta om Borås – jag vill visa lite bilder från den stadsdel där jag bor och arbetar sedan drygt 4.5 år. Jag har aldrig gillat större städer och med det begreppet, större, inkluderar jag Borås. I den stadsdel där jag bor -Trandared – räknar man in dryga 10000 invånare, det vill säga lika många invånare som den stad jag växte upp i -Ulricehamn- som jag anser vara en behändig stad med lagom många invånare.

Nu upplever jag inte Trandared som behändig av framför allt ett skäl:  Det  ligger  i en backe ( ja det var väl en nackdel med Ulricehamn oxå eftersom vi bodde nästan högst upp) Jag bor i nedre delen av en väldigt lång gata som skär igenom hela stadsdelen. Vägen är  hårt trafikerad och binder samman olika stadsdelar med viktiga genomfarter. Ett ständigt flöde av bilar med åtföljande avgaser och ständigt brus är däremot besvärligare att förhålla sig till än backen!

Stadsdelskärnan – torget – som egentligen bara är en radda hus utmed gatan uppfördes ca 1949-50 ( ganska snart efter tillkom skolan) och större delen av den bebyggda ”backen” är från den tiden även om tillbyggnad skedde på -70-talet och nu senast – vårt ”höghus” uppfört för drygt två år sen. Idagsläget sker ett större bostadsbygge på den plats där Mariedals IK hade sin fotbollsplan och där man kunde andas fritt och rasta sina hundar. Nu väntar bostadsrätter (ett ord i tiden – eller hur?)

Jag gillar Trandared på något sätt, kanske är det arbetarbakgrunden, husen som byggdes när textilindustrin hade sin guldålder men även blandningen av flerfamiljshus, egnahem och större hyresfastigheter. Jag tog mig en runda häromveckan när Våren var vacker men stadsdelen kunde inte tävla. Det är ganska fult här – faktiskt…jag hyser en slags hatkärlek…utsikterna, slitenheten, bakgömmorna, det planlösa byggandet och alla gröna ytor som ligger  obesökta men borde rustas upp och locka till sig människorna som bor här. Det mesta bara står här, ligger här, klättrar uppför backarna här – det är både fult och fint och det är framför allt min stadsdel där jag bor och rör mig.. Här kommer en del bilder så kan ni som inte varit här och aldrig frågat efter hur det ser ut –  få en uppfattning.002 004 006 009 012 014 015 016 018 020 022 023 024 025 031 032

034 035 036 037 038 040 042 043 044 045 047 048 050 052 053 054 055 056 057 058 060 062 065 069 071 072 074 075 077 079 083 086 088 090 091 092 093 094 095 096 099 100 101 103 104 105 107 108 111 114 115

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar