Recept på Sommarbakelse

Semesterbakelsen är färdig, den ligger och displayar sig där någonstans runt midsommar. Förfärdigad och bakad utan ngn hänsyn till vädret. Vid regn kommer den att spolas bort och vid extrem sol och torka skäms den och skapar illamående, bränder(såväl skinn som skog o mark) och surnar. Som 50-talist minns jag somrar som var vältempererade, ljusa och relativt regnfria. Nu är det mesta väder – antingen eller…

Ut i solen – åh va varmt och skönt. I bilen – puh, ner med rutorna (har ingen AC) I skuggan på balkongen där mina förskrämda tomatplantor hukar och där avacado-plantan blåste omkull igår kväll och förstörde min snygga Upsala Ekeby-kruka, där är det riktigt kallt.

Ni som minns vinylskivorna – mellan varje låt låg några tysta spår som markerade var den ena låten slutade och nästa började. De där tysta spåren – så känns det när jag kommer från solen och bara SER skuggan. Brrr!
Inget väder att lita på och kvicksilvret åker jojo under dagen – men över 15 blev det aldrig.

Devisen som då och då återkommer på Face Book : ” Sommaren är den bästa dagen på året ” – har verkligen substans!
Således – vis av flera års sommarskada, ska jag nu inte fokusera på vädret utan på människorna, på möten som det kommer finnas tid till.
Nä, jag har inget planerat bortsett från denna insikt. Alla som vill ha besök i sommar eller som vill besöka mig – räck upp en hand!

Bättre sitta i en båt med regnkläder i hällregn och med frusna fingrar plocka fisken av kroken än stå vid fönstret och titta ut med en uppgiven min alltmedan dåliga amerikanska filmer och serier visas i repris på tv.

Tänker att jag måste inte vara utomhus – när solen skiner men temperaturen bara är 12 grader kan jag stå vid mitt fönster och betrakta fågellivet i trädgården bakom huset eller jag kan öppna de där färgburkarna jag köpte i vintras och måla om mitt skrabbiga skrivbord.

Sommarbakelsen avnjuter man bäst i stunden – då smakar den bäst!

Årets Louisiana-tripp

Vi körde en repris på förra årets lyckade tripp till Konstmuseét Louisiana i Danmark. http://kerstinibacken.wordpress.com/2011/05/08/dagsresa-med-arbetskamrater-till-louisiana/

I år hade gänget utökats med Christin som skulle farit med förra året men som fick inhibera sig.

Nä, förra årets höga trivselpoäng fick stå obesegrat. Maten var några snäpp lägre, men soppan fanns där, en riktig tia! Kaffet och ”feta” kaffebrödet var det absolut inget fel på.

 

Vädret – hmm…jag spådde solskensstunder som närapå kom på skam. Vid frukosten på Hallandsåsen var det bara Vikingarna inom oss som propsade på att äta utomhus och dessutom leeee!

Det som vände en nedåtgående kurva var tiden vi fick i Helsingör. Som den observante och engagerade läsaren kan se – så hade vi i motsats till förra årets chaufförfadäs,  gott om tid att handla och sträcka ben och dricka bira.

I ärlighetens namn tror jag vi var ganska ense om att årets utställning: Art Pop Design var mer uppskattad än Picassos….

 

Yess, på totalen – en lyckad resa för oss arbetskamrater. Ser fram emot nästa års kulturerbjudande från MerKraft i Borås. Ser inte fram emot alla timmars skumpande på buss, men det är oftast i livet – ett give and take

Fötter Utan Bilder

Av okunskap och gammal vana har jag alltid skött mina fötter. Sen unga år ( läs: 1970) alltid kollat in deras status, slipat, smörjt, tagit bort förhårdnader, alltid gått i bra skor, sandaler, satt barfotagåendet högt, alla somrar – inga strumpor. Alltid – satt fötterna högt!

Plötsligt – nästan – är det inget som duger åt mina fötter. De är torra, jag smörjer, de är torra – jag slipar bort onödigheter, de är torra – jag ger dom fotbad, de är torra/spricker – jag reser till varmt land och går barfota hela tiden och vårdar! resultat – de är torra/spricker!

Det senaste året har jag gjort ALLT för att de ska må bra – men de fortsätter vara torra/spricker! och det är inte bra!

Det måste vara ngt med åldrandet som ställer till det! varför svarar de inte upp mot min behandling?!

Rabiat tanke mot kvällningen: jag smörjer in dem med bivaxsalva och omsluter dom med plastpåsar och tejpar igen! En hel natt med god salva! va fan – det måste ge resultat!

Jag jobbar inom ett yrke där fotproblem är oerhört vanligt, trodde jag kunde mästra problemet – men icke!!! Jag står rådlös! har någon tips som lugnar mina fötter?

Badar, slipar, smörjer, lindar in! nånstans anar jag att det inte hjälper mot tidens tand! Man ska liksom falla isär…..no matter what!

 

Loppis Här O Där – Medicin För Själen

Trodde jag var på väg att bli sjuk igår. Efter jobbet som slutade 1300 orkade jag knappt handla mjölk i närbutiken. Hamnade i soffan och låg nästan komatiskt stilla och tittade på allt som visades på tv. Vaknade halv tio imorse efter 20 timmars återhämtning. Är det jobbet som kräver så mkt eller bara jag som inte orkar med längre?  Det tål att utredas!

Loppis i Skene stod på önskelistan och jag tog mig verkligen dit och fyndade lite eller slösade lite, beror på hur man ser på saken.

I Indien när vi tog oss till en stor marknad stötte vi på en loppis, trodde inte mina ögon men ute på gatan låg prylar utlagda och strax bakom, en loppis som väl egentligen var en antikaffärs ”baklucka”. Köpte en flaska från en engelsk producent som sålde köttbuljonger.

Innehavaren gav oss beskrivning så vi kunde ta oss till hans antikaffär, men vi hamnade inte där, vår chaufför tuffade vidare, tjattrande och så hamnade vi i dyra butiken med air condition där vi handlade lite ditt och datt. Inget blir som man tror – men det blir bra ändå.

Indiska i Indien!

Träffade på Margareta F. och vi tog en snabbfika och så fick jag hälsa på Lexe, en kaxig slyngel som givetvis fick mitt hjärta att smälta.

Solen är på väg ner men har slukat is och snö hela dan och jag börjar på allvar ana en vår! och en mätt sol sänker sig ner bakom järnvägen tvärs över berget här.

Min 60-Årspresent Från Syster Carin

En eftermiddag, natt och förmiddag på floden Siolim. Bilderna får tala för sig själva – kontrasterna finns där hela tiden! Roligaste minnet. Medan jag ska fotografera ett flygplan högt upp i skyn tappar jag min keps i floden och ser den flyta iväg. En billig turistkeps men himla bra – adjö!   Ser en mindre båt komma tuffande mot kepsen och en man som fiskar upp den. Tja…alltid kommer den till någons nytta. Strax efter kommer mannen upp på båten och återlämnar min keps! Sällan blivit så glad och överraskad på en och samma gång. Kaptenen berättade att de minsann plockat upp folk oxå, som ramlat i spa´t.

flodbåten

Hundar

Lite blandad konfekt. Jag ömmar ju för hundar och det fanns gott om dem. Alla jag såg var välgödda, inga rangliga benskrangel men en hel del gamlingar med grå nosar och ömmande höftpartier, en del haltande.  Trots att hunden är ett flocldjur, rörde sig de flesta ensamma, någon gång i par och var de fler var det slagsmål, revirförsvarande. En dag på stranden just där vågorna slog in råkade en grupp på fyra,fem stycken i luven på varandra. En ensam vandrare ryckte in och kastade våt sand på dem tills de gav upp och lunkade vidare.

Restaurangen mitt emot vårt hotell var tillhåll för en gamling. Han hade rött halsband och tillhörde uppenbarligen någon som brydde sig. Han försvarade sin restaurang, låg där tidigt om morgonen och såg ut över sina ägor. Han var snabb att markera för ovälkomna visiter från kringströvare. När han lyckats göra sig av med en uppnosing, viftande han vänligt på svansen och ställde sig helt nära några gästers bord, som för att visa att han minsann tillhörde en flock.

 

 

När man vandrade längs stränderna eller gatorna kunde en kringströvare följa efter en stund, som om de sökte en flock och de tiggde på behörigt avstånd när vi åt. Hundarna var samhällsdomesticerade och visste sin plats. Vi fick oxå berättat för oss om uppfostringsmetoder som ni inte vill höra om. Hundar står lägre ner i hierakin än råttorna f.ö.

 

 

 

De bajsade i vattenlinjen,   sov och gonade sig i sanden, smet utmed gatorna och parerade effektivt sig fram genom den dieseldoftande täta trafiken.

De flesta korthåriga, bruna, inaveln var troligen mycket stor.   Alltid vänliga, fast vi hörde om en som bitit en turist i vaden, helt oprovocerat. Valpar såg vi oxå ute på landsbygden och det finns ett minne därifrån som jag aldrig glömmer men inte heller berättar om.

Meditation Kor och Yoga och Ett Oväntat Möte

Vi vandrade utmed den 10 kilometer långa stranden och fick se människor meditera och utföra Yoga. Det kändes inte helt korrekt att fotografera dem men tog ändå ett par anonyma bilder. Min favorit är kvinnan med barnet.

Utsikten ger en bild av en del av den långa stranden. Barfota, sakta, med havet som fräste in över fötterna, små vattenpauser, ja d.v.s det lokala ölet Kingfisher som gav svalka.

Några till, men de flesta var på vägarna runt byarna, inne i samhället, kom gående förbi hotellet vid frukostdags och förirrade sig in i öppna klädbutiker till innehavarnas förtretelse. De hytte lite och vallade på såsom man vallar kor. Ett oväntat möte. Längre fram på stranden hade en mindre grupp människor samlats och när vi närmade oss såg jag en kvinna hoppa åt sidan med ett tunt skrik. Fick en obehaglig känsla av att det kanske fanns ormar i havet men vi blev lugnade på den punkten. Indierna själva var fascinerade. Jo den var i allra högsta grad levande!

Turisterna var många, vandrarna var i huvudsak europeér även om den största gruppen var indierna själva, de utgjorde 95% av turisterna. De kom från de större städerna Mumbai, Calcutta New Delhi . Deras semestertid började i januari. De invaderade stränderna, kom påklädda, ställde sig och blickade ut över havet och lekte sig ut i vågorna, skrattade och roade sig som barn. De flesta påklädda!

Skräpmatskulturen som i vårt land mest utövas av arbetarklassen har i Indien sina flesta tungviktare i medelklassen. Sorgligt att se så många överviktiga indier för att inte tala om alla europeér som låg på stekning i sina stolstolar, frustande, stånkandes på vattensvullna ben med runda bukar och högtrycksfärg i plytena. Våra observationer har föranlett oss att ge oss själva en nystart i hälsans tecken!