Ibland går den heta gröten runt omkring mig och jag tycker platsen i centrum känns tryggad och lugn. Hoppas ändå sommaren ska locka ut mig från mitt statiska läge.
På mina stadsvandringar
, som nu i värmen och solen blir allt fler och allt längre finns mkt att läsa i stadsbilden både bildligt och bokstavligt talat. Stannade inför de här gröna schabraken och tänkte. Jaaaa…
Detta bildspel kräver JavaScript.
SALVE!
Jisses vad jag längtar efter en hund! den skulle få följt med på min tre-timmarspromenad genom stan med ytterområden. På öppna ytor svalkande briser, i lä flödade solen som varm honung. Igår på väg till APT:n schaktade maskiner runt skrovet av den gamla textilfabriken, idag när jag tog samma runda, stod en vakt som i trafikbruset skrek utan framgång och med handen vinkade oss tillbaka uppför backen. Mega-maskinen dunkade med sin jättearm på plåt-taket och grymtade med tunga rörelser mot den enda intakta delen av fabriken, vatten gjöts över hela tillställningen och vi trafikanter och gångare skulle skyddas mot eventuella projektiler, glas och bråte och dammoln. Jag var inte ensam om att fota bedrövelsen.
Alla tider har haft sina aktörer och betraktare när det gamla ska ge plats åt det nya. Jag tycker det är sorgligt – det är min lott att stå för den känslan – så är det bara! Arbetade en tid med människor som slet i de gamla textilfabriker och har många berättelser kvar i minnet. Nu är de borta – jag finns kvar med deras minnen – och mina egna.
Borås som historiskt sett är en industristad där textilindustrin firade excesser, förorenade vattendragen och drog till sig mängder av arbetsvillig kraft från Europa och nordiska grannländer har ännu idag ett oförtjänt dåligt rykte, dels som den regnigaste staden i Sverige och den förorenande motorvägen som dragits tvärs genom stadskärnan av rädda kommunpolitiker som trodde stan skulle dö om inte bilisterna kunde se stan och enkelt svänga av för att handla. Boråskrämaren är en värre sort än smålänningen, som ansågs sparsam medan boråsaren ansågs taktlös och dumsnål. Boråsaren frågade efter vad varan kostade och undrade sedan vad just han skulle betala, eller…” Kostar det något”. Borås blev ett handelscentrum från 70-talet och till våra dagar, det mesta var billigt, kunde beställas via postorder eller öppnade upp sina portar i Knalleland med djurparken som dragplåster.
Idag har högskolan flyttat in och brutit ny mark, fler bostäder i centrum men fortfarande ett trafikkaos som tros bli avhjälpt genom att frilägga fler cykelbanor istället för att styra biltrafiken bort från stadskärnan. man baxnar inför dylik dumhet.
Det oförtjänt dåliga ryktet gällande stadskärnan har däremot börjat ge efter. Sandwalls Plats mittemot stadsparken, öppenheten inför att tillåta många uterestauranger,öppna upp ytor mot Viskan som ringlar sig genom stadskärnan, framföra musik av alla de slag på torsdagskvällarna alldeles gratis för våra innevånare, skridskobanan på stora torget om vintrarna och friluftauktioner på nämnda plats på sommardagarna. Cafélivet blomstrar,Kulturlivet som bidragit till vandrande konstutställningar i stan med många spännande installationer. Det finns hopp om Borås, men det tar sin tid, tjurskalligheten behöver stötas och blötas. Här bor jag och försöker älska staden, kanske för att jag nästan vuxit upp här, arbetat, älskat, levt och blivit ett med stan. Har flyttat härifrån många gånger, men alltid kommit tillbaka. Det är nåt med Borås om ens bara en sten i skon.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Salve!!!!
Ibland skiner solen fast regnet öser ner från gråa skyar. Under tiden jag genomled en brandutbildning på jobbet hade solen inte trasslat sig fram mellan de tunga grå, men så snart jag fräste iväg i min lilla blå fyllde solen ut mitt sinne helt och fullt.
Det var däckskiftardags och snabbt som ögat bar jag från bilen, ut överblivet gods från loppisförsäljningen,och in med sommardäcken från källaren. Jag har fått plats på däckhotell!
så nu behöver jag inte slita med att bära däcken hit och dit efter årstidernas växlingar. Hann med en loppis utan resultat och sedan nödvändiga inköp, i vilka inte en scart-sladd ingick.
Vet inte ens om den passar den DVD jag fick av familjen i Malmö, men nu har jag en som ligger kvar i bilen, fan jag glömmer allting, men får dona med det imorgon för DÅ…är jag ledig!
men vänta nu, den soliga dagen var inte över…efter däckbytet hann jag med ännu en loppis där jag inhandlade 2 st fina kastruller i en tysk serie med Äkta Guld på locket…jodå…äkta så det förslår, men jag behövde dom verkligen eftersom jag efter bodelningen hamnade med tre kastruller och först nu kompletterade jag…. ja ja..det tar tid när jag ska förändra, utöka, det står t.o.m på min personliga sida:” Tillvaron har förändrats – den står under ständig uppdatering.” Förmodligen är jag oerhört introvert eftersom allt praktiskt tar sån evig tid. En ring har jag hittat oxå, silversköldpadda som ringfingerring. Härligt ord va: ringfingerring! Ungefär såhär såg sköldpaddan ut, bara ringen som saknas.
Klockan är ännu inte ikväll, ljuset är konstant grått, det är min dag som skiner, gul och varm – tror bestämt det finns en hel del att se fram emot, bara man inte fastnar i brandutbildningar utan får verka i solljus och inbilla sig vad som helst – att t.o.m a day in the life sticker ut och iväg som ett sprött hopp om bättre tider. http://www.youtube.com/watch?v=toMTAHsz26I
annars kan jag bara njuta fullt ut av att lyssna till Jeff Beck och ni oxå, denna eminenta länk som Björn B delade med sig av för ganska länge sen.
Imorgon slår jag upp en helt blank sida och det enda som kan hinna före mig, är spår av den envetna Koltrast som spiller silvertoner över himlen . Sen är det min tur!
Önskar er alla en underbar morgondag! och en kväll i koltrastens tecken.
Undras om knopparna som gottade sig i +20 grader häromdagen, har fryst ihop? JAG har nästan gjort i det varje fall. Betraktar det vackra, men ack så kalla vädret utanför mitt arbetsrum. Istället för att kolla termometer och öppen balkongdörr, räcker det att att läsa i handflatorna, de är torra, fnasiga och huden är för liten, det sträcker i skinnet när jag spretar med fingrarna – det tyder på minusgrader, liksom staticiteten när jag borstar håret – så jag håller mig inomhus, smörjer mina händer och snor bara ihop håret i en slarvig knut.
Vinterkläderna trängs bredvid vårjackan, över stolskarmen hänger tunna chinos ihop med manchesterbyxor och sandaler bredvid gortexdojjorna.
Tjälen har börjat släppa i mitt hjärta och det anar en vår, en pirrig förväntan efter färgglada vinterhärdiga blommor, lökar med blå trynen simmar under träden i parken. Tror att glädjen och värmen kommer österifrån, att någon kan så ett hopp, eller bara ett skutt, ett litet fnatt eller piruett för stunden eller kanske tills nästa köldknäpp, som ett snäpp på näsan. Jag kan inte veta, men jag lyssnar på musik; inte snön som faller och vi med den; Lundell känns som gårdagens smältande driva, nej hellre http://www.youtube.com/watch?v=4Bkahcz3E1g som värmer i hjärtat.
Kropp med ande skall bli enad
och ett hjärta fritt
med en kärlek, fri och renad,
mänska, skall bli ditt!
G. Fröding
Tror bestämt Kölden ger vika , den släpper sitt grepp men sakta, sakta..
Tomt på mat i frysen – dags att handla nytt och koka ihop ngt gott för ett par veckor framöver. Har hängivit mig åt köttfärskarusellen så nu stod fisk på tur.
Maxi ligger nära och bra även om man får trava på som en solvallahäst för att hitta rätt i vår överkonsumtions högborg. Näe, jag kunde inte hitta djupfryst fisk. Vandrade gång upp och ner mellan diskar som likt gigantiska gråsuggor låg orörliga och läckte kyla. Pizza, fiskpinnar (och gratänger men det får man lista ut själv) Wokblandningar, färdigmat, minst tre jättediskar färdigmat, vegetariskt, skivad,hackad, strimlad på korsen av tvären pöste potatisens alla avarter i stora, största plastpåsarna. Granne till kyldiskarna ligger ostdisken, nja, alltså inte hård och mjukostar utan den färdigrivna osten Man kan välja utseende, tjocklek på den osten, typ av ost, förpackningsstorlekar. Den avdelningen har växt oroväckande under de två år jag handlat på Maxi.
Behövde purjolök och gladdes hemma då jag skar upp den i tjocka bitar, det fanns JORD mellan bladen, vilket alltså visade på att de växt i jord! inte i näringslösning som salladen och champinjonerna som jag handlade därefter. Letade spenat sedan, med djup medkänsla betraktade jag de färska grönsaker som under beteckningen Ekologiskt odlat, svettades och tryckte sina blad och frukter mot plastpåsarnas hermetiskt tillslutna fängelse. Nej tack! då föredrar jag det djupfrysta, men att hitta den visade sig vara ett marathonlopp mellan suggorna till jag fann en ICA-medarbetare som visade mig rätt, längst ner i en av diskarna.
Totalt sett utgjorde färsk fryst fisk och färska frysta grönsaker ca 5-10% av innehållet i de frysdiskar som likt gigantiska skepp landat på den stora landningsbanan mellan plockgodiset och det förpackade godiset.
Väl kommen till mejeridiskarna som delats upp mellan lättflytande laktoser till laktosfri till fil/youghurtuppfinningsrikedomen av smaksättningar, fettinnehåll och förpackningar, allt från minisexpack till småflaskor, literförpackningar med varierande öppningsmetoder, skruvlock, viköppningar, mjukmetallavdragningsbara helveten som inte kan dras av i ett drag utan man blir kladdig på fingrarna och skvimpar ut en del av innehållet, allting formgivit för ett lekland befolkat av beslutningsomförmögna och förvirrade konsumenter som slutligen överlåter åt barnen att välja så blir det tyst på gnället för en stund.
Idag skrek en unge på toppen av sina förmåga under nästan hela mitt besök, han skrek aj aj aj så vi vände alla våra huvuden mot ljudkällan för att få bekräftat att ungen slogs sönder o samman av en förtvivlad förälder…det var emellertid bara barnets gladiatorvrål för att få sin vilja igenom nu när publiken var till räckligt stor för en verklig seger.
Min gratäng står i ugnen, nästan klar, bara moset ska ringlas runt härligheten. En ny bekantskap var det rivjärn jag fick i julklapp av min bror(han tyckte väl att jag behövde sällskap) Den rev muskoten med perfekt resultat.
Om en saluhall uppfördes här i Borås, enl. försiktiga förslag, för att öppna upp stadskärnan och tränga undan busstorget till en mindre uppseendeväckande och störande lokalisation skulle jag alltid handla där oavsett frånvaro av p-platsoceaner. Jag skulle promenera dit, gå runt där, få känna doften av levande frukter och grönsaker, handla färsk fisk och kött och kunna fråga om härkomst. Varför jag vänder mig till Maxi, tja, billigaste dåliga alternativet på den här sidan stan. Pest o kolera som bekant. Att som låginkomsttagare få välja mellan dåligt och sämst är inte juste.
Det doftar gott i köket – Jag har lagat mat inte bara värmt upp ngt fördiglagat direkt från butiken. Det gläder mig att jag ids, har tiden, lusten och ekonomin. Hur har ni det?
..innebär för min personliga del att arbeta upp min mentala energinivå från ett lågvattenmärke. Kylboxen från sommarens utflykter ska nu definitivt upp på vinden. Den har agerat uppställningsyta för min 40 kronors radioapparat som jag köpte på second i somras, vilket föranleder mig att behöva flytta högar med böcker som jag skall försälja åt en vän. Får jag bort dem kan jag tömma hyllan och flytta den till kylboxens gamla plats och placera radion uppe på den. Vad ska jag säga; jag dras med utförandet av mina logistiska funderingar.
Kylboxen är ny flyttad och står i hallen. Det är ett steg på rätt väg. Den är visserligen snygg, tycker jag, men den kvalar ändå inte in som inredningsdetalj. Varför då denna plötsliga vilja till förändringar – jo jag väntar besök och när jag väntar besök brukar jag försöka röja en smula för att åtminstone för egen del förnimma att jag kan bringa någon sorts ordning i mitt hem. För det mesta stänger jag dörren till mitt arbetsrum och kan trycka in överflödiga prylar där, men nu när det är vinter stänger jag då ute ljuset som annars flödar in i hallen. Tänk vad allting hänger samman! Kanske beror mitt mentala utmattningstillstånd just på sådana tröttande tankekedjor som sällan tar mig längre än till tangentbordet.
Orm-bon av sladdar finns praktiska lösningar på sedan jag verkligen bestämt mig för var saker och ting med tillhörande sladdar skall stå. Jag har inte bestämt det än.
Stormen Emil har fått molntäcket att driva iväg och solen skiner, perfekt väder att städa vardagsrummet, perfekt att städa, inte till att fara ner till loppisen som öppnar i e.m, inte perfekt för en promenad runt Ramnasjön (för det blåser så..) Inte ger man sig ut i detta.
Halv elva släpade jag mig ur sängen och letade genast rätt på en dammtrasa, en sån där som tar bort elektrostatisk laddning på dataskärmar och sen for jag vidare med den, lite planlöst hit och dit, det var då jag upptäckte kylboxen, det var då ögonen öppnades på vid gavel – jag tyckte jag städade igår…vardagsrummet är en röra av fototält, lampor, stryktvätt, filtar o sängkläder, öppnade kartonger, böcker i högar och det där som man ska suga upp med dammsugaren. Puh!
Jag skyller på att halva koppen med kaffe inte är urdrucken och att jag liksom ännu inte är förberedd på att gå upp på vinden. Gamla vanor – djupa hjulspår, men nu är det nytt år och jag ska försöka använda ordet INTE med mkt stor sparsamhet.
Salve!
Jag var ute i god tid. Jag är alltid ute i god tid. På vägen skulle jag posta två små paket. Ingen kö i närköpet. Paketen försedda med postportot i bläck. Jag vet ju att han är seg, han är grundlig, nästan pedantiskt lagd, han tar tid på sig och eftersom det ena paketet var väldigt litet och hade ännu mindre plats för frimärken, hade jag sett till att skriva adressen riktigt långt ner . Han började med att försiktigt dra av frimärke efter frimärke, slickade på ett i taget och strök fram o tillbaka, tryckte för att få det att fästa. Efter fyra frimärken rann svetten under min varma jacka som jag fick knäppa upp. Varför kan kan inte göra det där när jag har gått, låt mig betala och gå nu…men jag förstår att han är både grundlig och pålitlig och som för att understryka mina tankar säger han att han måste gå och hämta tejp. När han kommer tillbaka stämplar han paketen för hand, det är väldigt omständligt och han säger att han måste klämma ihop paketet lite. Det gör inget tänker jag bara jag får betala nån jävla gång. Sedan tejpar han på flera remsor tejp över märkena och sen…får jag betala! Ja det var växeln jag väntade på. Det behövs nämligen en guldpeng till omklädningsskåpet på rehabbadet uppe på lasarettet dit jag är på väg.
Jag är fortfarande ute i god tid och väljer att köra in i det stora p-huset. På plan 6 är det lediga platser längst bort från automaten. De tar kort, det är bra, då kan man betala i efterskott…NOT…auutomathelvetet tar inte VISA-kort. En man på väg åt mitt håll trixar med plånboken med kortet mellan tänderna. Jag säger att apparaten inte tar VISA och undrar om han kan växla en tjuga. Det kan han inte, han har ingen växel och svär en halv ton högre än mig. -Va i helvete…ALLA har väl VISA, va är det för jäkla ställe! Han suckar uppgivit och vi ger oss tillbaka till våra bilar för att….ja, för att vaddå, växla en tjuga för min del. Slinker in på pressbyrån. Nej, nej, mannen vinkar avvärjande med handen som om jag var paria och hänvisar med hela armen upp till Informationen i huvudentrén.
Jag är fortfarande ute i god tid. Kvinnan i informatonsdisken är ungefär lika hövlig som pressbyråmannen och talar om för mig exakt det som står på P-automaterna nämligen att de bara tar bensin-kort. Hör ni det alla som ska till SÄS i Borås. De tar INTE Visa-kort!! Kvinnan hänvisar till apoteket där det vimlar av tunga rockar, käppar och rollatorer. Jag har gott om tid men inte sååå gott om tid.
Bilen står på femminutersparkeringen så jag skyndar mig tillbaka och beslutar mig för att hitta en p-plats närmare badet, kanske har de andra automater där.
De har inte andra automater utanför akuten, så jag offrar min guldpeng och börjar sedan promenera upp till badet. Nu har jag väldigt ont om tid och jag har ingen slant att lägga i skåpet och jag hinner inte checka in och det är röigt i entrén, svårt att hitta, jag går fel och erinrar mig att man måste köpa sig en badmössa, man måste ha en tunn pappersaktig mössa på sig i badet. Det är Påbjudet och det är Förbjudet att ha fotvårtor.
Frågar mig fram ch hamnar på bassängkanten där min sjukgymnast står och väntar och jag undrar om hon möjligtvis har en guldpeng eller två, kan hon växla min tjuga men det har hon inte förstås och jag berättar att jag inte hunnit handla en mössa (men jag har inga fotvårtor)
Det är skönt i det varma vattnet där jag guppar runt med mitt flytbälte, varmt och behagligt och sjukgymnasten säger att jag har väldigt god kroppskoordination, det är det inte alla som har, de fattar ingenting och vet inte alls hur man ska göra, men du fattar med en gång, det gick ju bra det här. Nu är tiden ute.
På väg mot bilen, det är kallt och jag är blöt i håret, bussarna brummar, akta – det är halt tänker jag och skyndar på till P-huset, enbart för att där erinra mig om att jag ju inte ställde bilen där och så vänder jag, slinker in i Pressbyrån, köper en Loka citron frö jag är alldeles torr i munnen och pressbyrånmannen ler och säger tjugo kronor.
Nästa gång får bilen stanna hemma, men jag ska dit igen, det vill jag, det var härligt, men jag ska inte vara ute i en sån herrans god tid!
 | Linda on Borås Genom Mina Ögon |
 | Charlotte on Borås Genom Mina Ögon |
 | kerstinibacken on Borås Genom Mina Ögon |
 | Eva on Borås Genom Mina Ögon |
 | Tofflan on Köldsymptom och Värmehopp |
