Utgiftsmånader Och Lite Gnäll..men Bara Liite…Gnäll..

Människor brukar generellt gnälla över ekonomiskt lågvatten och stora utgifter i slutet av januari men jag vill påstå att månaderna efter sommaren är extra tunga, eller kanske är det bara i mitt hushåll allting samlas i flock på utgiftskontot!? Först vill jag täppa till hålen efter sommarens utsvävningar, glasögonen gör mig plötsligt skumögd, bilen ska besiktigas,  den andra bilen behöver två nya vinterdäck och tandläkartiden kommer som ett klockslag i september, högkostnadskortet på apoteket har gått ut och alla nya mediciner måste hämtas , ny resväska inhandlas och som grädde på moset har jag bestämt mig för att semestra och resa bort. Det sista skriver jag med ett leende och känner att jag allt har det bra, utgiftsmånaden till trots.

tomt

Det finns ljuspunkter förstås. I maj avslutades mitt billighetsabonnemang av lokaltidningen och i förrgår kom ett sms där jag erbjuds ett kvartals prenumeration igen, till en struntsumma och jag älskar ju att bläddra i papperstidningar. Papperstidningar? – finns det andra tidningar – e-tidningar är inga tidningar, de är skärmsidor…Tidning..hmm..var finns ursprungsbetydelsen av  Tidning? hittar inget på nätet vid en snabb googling.. En bunt papper däremot, dunsar trivsamt mot hallgolvet på morgonen. Jag sa Ja och fick första leveransen i morse. Jag förstår  att papperstidningen som fenomen kommer att försvinna men önskar pappersreklamen gjorde det istället liksom engångsmaterial och förpackningar. Förpackningshelvetena kunde försvinna och papperstidningarna bestå. Jag förhåller mig dock till korta perspektiv numera, livet blir mera utståbart så.

pappers

Det finns säkert många av er som får bryt på att lyssna till ljudet av lövblåsar, liksom jag, men idag slås rekord i irriterande oljud. det låter som det står en helikopter redo för landning på grannens tomt, nja inte grannen som bor här på baksidan utan grannen på ena sidan, kan inte se vad som händer och det är ännu mer irriterande. Visste jag bara vad som lät kunde jag stå ut bättre.

oljud

Korta perspektiv! Snart är tvätten torr och maten klar och imorgonbitti kommer en ny tidning. Förhoppningsvis har det här j—a oljudet upphört då och räkningarna betalts och säkert kan nya horisonter skönjas redan innan jag somnar ikväll.

Keep Calm and May The Force Be With You!

may

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Flygrädsla. Nu

Det är ingen nyhet och förmodligen har jag babblat hål i huvudet på de i min omgivning som råkat vilja lyssna på mina resplaner.

flygrädd

Jag är flygrädd! och när jag stiger ombord och ser det tajta utrymmet och känner den stillastående luften i cabinen innan hela schabraket drar igång med ljud, luft och vibrationer, drar bröstet ihop sig och jag vill helst implodera. Försöker falla in i mig själv och bortse från den oerhört stora grupp av människor som ska vistas på den här snålt tilltagna ytan tillsammans med mig under väldigt lång tid. Jag flyger, det har jag gjort många gånger och jag har alltid varit rädd, författat hemska scenarier som kapningar, störtningar, nödlandningar, explosioner, syrebrist, panikångestattacker, skadade plan med förlorade flygplansdelar, skrapiga knappt hörbara ångestladdade informationer från personalen om att ta tag i flytvästar, fällbara bord, lyssna på uppmaningar, mumla mantran, ringa de käraste, hålla någon i handen och framför allt: VARA LUGN!

rädsla

Till listan av flygrädsla adderar jag en näst intill infantil skräck av att komma bort, inte hitta fram, missa planet, bussen, incheckningen , förlora bagaget- inte hinna fram – missa TIDEN!  – Det har aldrig hänt! Jag har kommit dit och kommit hem och bara en enda gång var bagaget försenat men levererades dan efter med taxi till vår lilla stuga ute på landet. Såå – jag har inga dåliga erfarenheter – jag har bara en väldigt dålig, näst intill förlamande känsla inför krångliga resor och flygresor i synnerhet.

vilse

Alla säger: det kommer att gå bra, du har gjort det förr liksom många många miljoner andra resenärer – det är klart att det kommer att gå bra! Jag hör vad de säger och jag förstår innebörden i orden och budskapet till mig men det är inne i mig, inne i min lilla mörka, trånga garderob som hemskheterna och ensamheten tornar upp sig.

försök

NU har jag emellertid tagit tag i rädslan och bestämt mig för att resa långt bort  utan någon som  kan stötta mig  eller som jag kan ta över och visa vägen och rida ut stormen . Jag reser ensam och planerar ensam och är ensamt skiträdd MEN ska klara av detta! Om jag inte gör det, (jo jag kan ändra mig, fega ur och låtsas som om det regnar) kommer jag att växa fast med ändan här på Trandared och det vill jag inte – jag vill att världen ska öppna upp sig och visa mig nya möjligheter att fortsätta på den här läskiga och underbara resan som Livet är!

life_is_wonderful_by_josefinewelam

I natt vaknade jag av ett knivhugg i drömmen och kunde sedan inte somna om, men efter en kort chat med min syster i Usa vände jag tillbaka till sängen och vaknade inte förrän halv elva i förmiddags!!

Min goda vän Lena reser iväg på semester imorgon så vi träffades idag och babblade lite. Hon är tvärtemot mig – glad och orädd, mera bekymmersfri (vad ska jag ha för kläder under resan? undrar hon – agerar smakråd och så är hon nöjd. Jag kan resa i säck och väv..och undrar om jag nånsin kommer fram..! )

velig

Under mina sömnlösa nätter har jag skrivit artiklar,romaner och noveller om mina inre upplevelser, fantasier och farhågor men det hjälper inte att jag vräker ur mig och sätter ord på fasorna, det enda som hjälper är att ta tag i trollen och göra verkstad av allt snack!

Nu är jag en bit på väg. Det är över tre veckor sen jag beställde resan och det är flera år sen jag påbörjade resan i mina fantasier. Om fjorton dar bär det av och jag hakar på och ska försöka få det att fungera.  Under bearbetningen har Målet för resan hamnat i skuggan och det är först nu som jag börjar ta in att det finns ett Mål! Jag ska besöka min systers familj i Portland Oregon för första gången! Första gången i Usa och första gången hos Helenas familj! Det händer nu att jag under dagarna, låter bilder och tankar på Målet skymta fram ..har börjat googla på resmålet men framför allt attackerat min Flygrädsla som egentligen är signifikativ med min rädsla för att leva! Helena messade mig och berättade att vi kommer att tillbringa en natt vid North Pacific Ocean, vilket i praktiken innebär att det finns en möjlighet för mig att se större valar vandra förbi Usa´s västkust på deras höstliga färd norröver. Valar ligger mitt hjärta lika nära som min puls till min hals. Om jag inte får uppleva det, men ändå kommer fram till Portland, så har jag övervunnit min rädsla och förmodligen fått hur mycket bonus som helst på köpet! och trots att ingenting ännu har hänt har jag vågat ta steget….no matter what! I´m a Whale heading forward…

blåval1

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 13 kommentarer

3 September

SALVE!

Lyfter om ganska exakt en månad men tvärlandade i sängen igår eftermiddag. Förmodligen har jag väldigt god motståndskraft som inte blir snorförkyld men får istället en rejäl snyting laddad med huvud/muskelvärk och stor trötthet. Gjorde ett snabbt ärende idag i det väldigt vackra och varma (22+) vädret men skyndade mig hem igen med molande huvudvärk. Inte så pigg som jag trodde men bättre lite elände nu, så jag är pigg sen när det är dags för äventyrligheter i the big country over there! Har lagt ner omotiverat lång tid på att fylla i inresetillståndet efter att ha hört hårresande fakta rörande slarv med blanketten. Nu bör det vara rätt och riktigt – betalt och godkänt. Från att ha känts overkligt – börjar det nu dra ihop sig och ta form…det ska visst bli av! Nyheterna berättar om stigande kurs på dollarn, undras om jag ska växla nu eller ha is i magen och hoppas på att den faller snart?

flyga
Glasögonen som jag väntat och glatt mig åt har mest bara krånglat – både bågar och glas.

glasögon

Ska ta tag i det vad det lider. En ny resväska ska inhandlas – den gamla är tung och blixtlåsen inte helt i ordning. Köpte den i Turkiet för 8-9 år sen och den har gjort sitt nu. Uppe på vinden ligger den och ruvar över gamla loppisfynd som inte riktigt hittade hem hos mig. Vägen till soptippen är lång här hemma, den går oftast via källare och vind och inte helt sällan via bilen! :) Skräp måste mogna som fallfrukten gör – det finns en tid för allt som sker.

fallfrukt1

Valdagen närmar sig. Så vitt jag kan minnas har jag gått till vallokalen varje gång utom en  – då jag bodde långt ut i skogen och därför valde att poströsta i förväg. Det kan man inte längre, men annars är det lättare nu än förr och flertalet röstar innan 14 sept. Eftersom jag inte har något förutbestämt för mig den söndagen så blir det en promenad upp till skolan och sen följer jag valresultaten med spänning!!! Efter detta inlägg som jag gjorde på min FaceBook-sida sista augusti……..” I dagsläget räknar jag till 112 vänner registrerade på min facebook. Har erfarit hur lite jag egentligen vet och känner de jag umgås med och är relaterade till här på fejjan – därför skriver jag nu – du som tänker lägga din röst på SD i kommande val 14 sept – kan med omedelbar verkan avskriva mig som din vän här på FB.”  ….. har antalet minskat till 111. !! Vi har alla val att göra, beslut att ta…ta ert beslut och gör ert aktiva val!…det är 11 dagar kvar och din röst GÖR skillnad både för dig och andra. Sist jag bloggade om valväntan hamnade sittande regering i knäet på oss och det vill jag inte ska hända igen.

valet

Jag har lärt mig ha fördragsamhet med Louise Epstein! ..men vad är det för fel på Tomas Nordegren??? Han äter sig in huvudet som en barkborre – finns det inget motmedel…? Annars är P1 fortfarande min favoritkanal!

Gårdagens Kalla Fakta avhandlade vården. Idag hör jag på nyheterna att vårdpersonalen tas i försvar ” det är ju inte så populärt att arbeta i det tunga vårdarbetet (avseende sköterskor och undersköterskor) Personalen gör så gott den kan…  – det är systemet det är fel på!”  Jaa och det är fel oxå att göra dålig reklam för vården, både för oss ”stackare” som jobbar med vård och för den arbetskraft som ska tvingas dit! Vården blir en hård nöt att försöka knäcka – oavsett vem som hamnar i regeringsställning!

vård

Helt rätt är att äta bra när man är sjuk även om det i sig är en motsägelse – när man mår dåligt vill/kan man inte äta men blir fortare frisk om man gör det…    …därför ska jag skjutsa in lax,spenat och pepparrotsröra i ugnen. Turligt nog är jag inte sjukare än att jag ser fram emot den måltiden.

glad

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Gula Krikon Gröna tomater.

Än är ingenting färdigt…å inte väntar jag på att något ska bli klart, men ändå finns den där, den där känslan av att komma i mål, skörda frukterna, bli klar! dra efter andan och pusta ut! Sådär…men näe…det mesta är bara inandning …ingenting blir nånsin färdigt, livet befinner sig i ett ständigt startläge  och i ett evigt oavslutat adjö. Imorgon, i eftermiddag, sen..när jag är klar..när klockan är…när gästerna har åkt..när maten är klar…sen när jobbet är gjort..när barnen blivit stora…efter det att du kommit…men näe…och ändå är känslan där hela tiden och Tidsmästaren med klockuret i sin hand skakar på huvudet…nej nej… inte nu.. inte än…nej nej… Jag vet, man blir aldrig klar…med något! allting bara håller på hela tiden och då måste man fundera över vad man ska syssla med under den tiden.

klocka

För min del tror jag att kontemplation, vila och lagom aktivitet är svaret.

Medan regnet påstridigt stängslar sig kring mitt hus väntar jag ändå på att solen kommer tillbaka och öppnar upp..och sen blir det väl regn igen…och sol för sol kommer alltid efter regn och då kommer väl regn efter sol och allting rullar på utan början och utan ände.

Troligtvis kommer mina Tomater aldrig att bli röda och Krikonen inte blå, inte så länge kylan består,regnet faller och himlen är grå.

Imorgon…eller i eftermiddag fortsätter jag med det påbörjade och avslutar det halvfärdiga…innan sängdags.. och innan solen går upp igen!

soluppgång2

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tiden är Ingenting.

Skwitt säger det…när värmen i ugnen stiger och man vet att det är nåt bra på gång,  skwitt, ett litet elektriskt knäppljud vilket innebär att jag borde gå och se efter hur det står till med maten därinne. Det lyser och värmen väller ut men grädden varken fnissar eller skrattar så luckan får dunka igen. Äggklockan hade nog ringt men jag hörde den aldrig vilket kan bero på att jag inte först vred den 360 grader och sedan ställde in den. Ett ex till mig sa att det måste man göra – man måste vrida den i bott och sen ställa in den på önskad tid. Hon hade rätt! den ringde inte –  men jag har matdoften i näsan hela tiden så jag glömmer den inte och emellanåt skwittar det oxå.

Nedräkning och uträkning, jag räknar mycket och ofta, räknar det mesta av gammal vana , räknar för magins skull, för utkomstens skull och för att komma i tid och för att inte glömma eller förlora eller hamna sist och jag räknar för att somna och räknar in morgonen för att få dagen att stämma…räknar tid… nu har jag en vecka kvar av den ledighet som varat länge, länge..och jag trodde jag skulle börja känna mig nöjd, mätt på konsumerad fri tid men så känns det inte, det känns som slutet närmar sig, slutet på friheten och början på tvånget…

Fortfarande inte färdigt, vrider klockan i bott och drar fram tio minuter till men sen ska det väl få smaka..Dagen har runnit förbi alldeles för snabbt men solen tar all tid i världen på sig, den tar all tid i världen på sig…

Hade tänkt summera…det var dumt tänkt…jag tänker på det som varit istället och ser framemot  det som ligger planerat i veckan…det är blir sot och sol, både sot och sol och det är kontrasterna som gör det, som gör det till en vecka att se fram emot..och när jag ser över axeln…ser tillbaka..och om man som jag saknar inre kompass kan det vara både uppgång- och nedgång…

351

 

057

059

063

199

329

Nu har det skwittat klart, istället blinkar det högljutt  från den avsvalnande ugnen…maten är klar…solen har fortfarande tid och tiden; den färdas både fram och tillbaka, bryr sig inte ett dyft om äggklockor eller hur redig jag är med att säkerställa att allt sker i rätt tid…på rätt sätt… jag har fortfarande TID!…fortfarande..Tiden och tillståndet…det är allt!

taijitu

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Rebellen Luffaren Visionären…

tillsammans med dagdrivaren  och drömmaren,  är i tryggt sällskap med fegisen och trygghetsnarkomanen.

De vaknade tillsammans i en välbäddad säng efter några timmars tung sömn. De steg upp nästan samtidigt om än i en lite annorlunda ordning. En av dem kikade hastigt på klockan medan de andra ordnade frukost, gymnastiserade och slösurfade på nätet. När kaffet nått full effekt hade trygghetsnarkomanen tagit över och styrt iordning morgondagens logistik men en stund senare var både rebellen och luffaren ute på planlös vandring och kom hem med kylklampar medan det avsedda fulladresserade paketet låg kvar i hallen. Inte bortglömt men väl ignorerat.

Det blir resa av – det har de lyckats samordna på något plan så det ska bli spännande att se vad det blir av det hela.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Myntet Har Fler Än Två Sidor

I år hade jag bestämt mig, kanske åter igen, det är något med vårar och åren som både tenderar att återkomma med halvmogna beslut och som längtar efter att bli befriat från desamma.

tomatblomma

Det blev tomatodling på balkongen fast jag tänkt att vara ledig och fri från pysslandet och bestyren men vet ni vad; att odla är frihet!

Att planera för semesterns vindlande resor och picknickar med spontana och planerade övernattningar är långt ifrån frihet. Internet – så enkelt – bara att surfa, finna övernattning, bestämma, beställa, betala, bli fullständigt bananas och bara skita i det! Jag ska minsann resa i frihet och låta vägen ta sina krumbukter som den vill, tänkte jag.    Ett par dygn senare har jag beställt och bestämt och det känns bra nu. Går ut på balkongen och ruskar på de första gula tomatblommorna – – pollinera mera – viskar jag ömt samtidigt som en tunglastad humla drumlar förbi.

semesterpl

I morse brast planeringen för andra gången, nej för tredje gången den här veckan. Visning av en stuga och en lägenhet och ett preliminärt möte med en bekant. Emellertid reste jag mig som Fenix ur askan och var på strålande humör när målaren kom för att slutföra gårdagens arbete. Sällskap ger energi så under tiden han arbetade med sitt fick jag plockat och donat och beslutade  för att röra på mig. 20 grader och spring i benen tog mig på rediga kringelikrokar där biltrafiken var fjärran men ändå lyckades jag tangera den bensintunga traden. Pluggade in en musikkanal på phonen och tog mig ur trafikspaljén i innerstan på nyfunna stigar via undergångar och halvtrappor. Luften tung av fukt och värme, täta ridåer av doft, den där otäcka från nån rosen- eller nyponbuske kanske..minns den från barndomen, bara sådär, de växte vid skolans bollplan…den kväljde mig. Annelundsparkens mogna grönska, bedövande rhododendronbuskage runt semesterkroppen som stegade lite i luften och sprang uppför halvbackar och ruschade nerför slänter mot stan.

slowfood

Där blev det överraskning; Slowfood!  Det kringbyggda torget igenmurat av marknadsstånd och tillfälliga serveringar av mat ”från världens alla hörn” Jo där fanns Australisk barbeque, polska korvar, franska ostar, thaifood, grekiskt;  serverat ur gigantiska wokpannor. Wienerbröd, kakor, bakverk fettyngda med ringlade glasyrer och röda sylter och både fräna och lime-iga dofter av tvål bredvid glasmontrar med färggrant godis. Efter en stunds letande fann jag italiensk olivolja med tryffelsmak…mmm…perfekt…har letat god olivolja sen besöket i Skåne förra veckan.

Börjar inse att semestern är på gång och för första gången glädjer jag mig oreserverat åt att få vara ledig och framför allt få slippa tider och rutiner.Det har redan varit en lång sommar, färdig grönska, ljusa nätter och varma dagar. Tacksamt!  fast relaterat till klimatförändringarna.

student

 

Hemma blandar jag god fiskgratäng med gårdagens rester toppat med ost och swisch in i ugnen medan jag lyssnar på den blivande studentskan som arrangerat lekar i trädgården hos grannen hela dan. När jag gick hördes skratt och tummel och förtjusta skrik men nu, flera timmar senare hör jag bara hennes mässande regler kring nästa aktivitet och nu när dagen dragit ihop sig som en mask i solsken är det alldeles tyst!

Dagen har varit bra och den har varit dålig. Jag valde att ställa den på kant! Myntet har fler än två sidor!

på kant

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar