Den Gamle Skräddaren Och Tankar Kring Aktiviteter

Hade sett fram emot kvällens auktion. Arbetar 3 av 5 onsdagskvällar och varannan onsdag är det auktion på favoritstället så det  är inte ofta ledigheterna sammanfaller . Medan jag körde ut i den sköna seneftermiddagen beslöt jag mig för att inte övervara auktionen utan istället lägga bud och sedan fara hem, sova gott och vakna till ett telefonsamtal som bekräftade att en del av mina chansningar gett resultat. Ibland orkar jag helt enkelt inte ha roligt fast jag så gärna vill.

150Vaknade tidigt och såg solen måla grå skuggor över rummet – väntade –  men inte ett ljud ifrån mobilen som var uppladdad, uppdragen på högsta ringvolym och väldigt nära till hands. Det hände mig en gång att jag missat samtalet och det dröjde flera veckor innan jag blev varse att jag hade vunna auktioner att hämta. Slår ofta av volymen eller stänger av den när jag inte behöver använda den, vilket somliga har mycket svårt att förstå!….det råder en utbredd uppfattning om att man måste använda sin smartphone om man har en….och väntade. Mellan 0800 och 1200 dagen efter ska prylar man vunnit hämtas..kvart över åtta steg jag upp, började med att plantera om en tomatplanta som såg ovanligt livskraftig ut, de andra slängde jag!

180

Det har aldrig hänt förr att jag slängt plantor jag själv drivit upp men insåg att det är inget växthus jag bor i ,sorterade ut fem stycken och det får räcka, men jag skämdes – det är inte riktigt ok att kassera något levande. Dessa frösatte jag 6 april och nu är de nästan 1 meter höga.

Inget samtal, diskade, fixade frukost och surfade på nätet. Tyckte att de bud jag lagt var höga och många till antalet så visst borde jag fått något! men näe….så i ren uppgivenhet tog jag mig an fönsterputsningen som jag ruvat på länge. Dammsög och plockade med roligheter som blev handlat under min Höganäs-tur i helgen. Bar hela tiden mobilen i fickan men började vid halvtio-tiden fundera över att städa balkongen och lägga ut min konstgjorda gräsmatta på den –  DÅ…ringde det! och jag drog blixtsnabbt fingret över displayen men svarade sedan lugnt och lite släpigt; Ja ..det är Kerstin…hade inte kollat om det verkligen var från auktionsfirman, så stor var min iver, jag som alltid annars väntar ut ringningarna och sen slår upp dem på Eniro för att enbart konstatera att det är försäljningsföretag. -Ja hej Det är Ove på….Yesss!! och han sa att jag hade en hel del att hämta…yess, yess, yess….Javisst jag kommer och hämtar genast, hur mycket?…nja, inte så farligt och det stora, det riktigt stora bruna apotekskärlet i glas hade gått min väg!!!

174

177 178 179

Sen får man en del roligheter på köpet och munspelet är så vackert, jag kan riktigt se en indian spela på det.

Solen sken fint och det slog mig när jag slank ut genom entrédörren att det kanske var min tvättdag, eftersom jag inte såg någon tvätt på strecken nere i källaren – ah, får kolla det när jag kommer tillbaka.

Hillared är en liten ort på landsbygden åt ett väderstreck jag inte är klar över – sydöst möjligen, åt smålandshållet till. Jag har starka kopplingar till trakten eftersom jag tidigare bott i grannbyn Dannike i ett tidigare liv när jag inte var på hugget gällande auktioner, då handlade det mesta om kärlek, hundar och jobb.

På jobbet i hemtjänsten besökte jag ofta gamle Erik, tidigare verksam som skräddare och härkommen från trakten mellan Hillared och Dannike. Egentligen hade jag inte tålamod med långsamma människor men jag har lärt mig och Erik var en frontfigur. Han levde Vägen fast när jag sa att idag har jag inte tid så du måste bestämma dig – vad är viktigast – vägen eller målet och han svarade att det skulle han fundera på medan jag hjälpte honom att duscha. Det var han som lärde mig göra pannkakssmeten perfekt för hela och goda pannkakor och jag som envisades med att han skulle sluta äta gröten direkt ur kastrullen.

Erik låg mig varmt om hjärtat och är en av de där starka personligheterna man kan träffa på i mitt yrke som människovårdare och som stannar kvar i minnet och i hjärtat. Han talade allt oftare om sitt barndomshem och hur gärna han ville åka tillbaka för att besöka det.

Det här var under den tid då videokameror blev populära och jag hade en. Bestämde dag och tid med Erik och tog honom med i bilen ut till platsen han dirigerade mig till. Där fanns ingenting. En från en närliggande fastighet kom ut: Jaha, är det gamle Erik..han brukade åka hit ut på moped för att titta på sitt barndomshem, men det är borta nu, det är flyttat ner till byn och ska bli hembygdsgård. Vi for dit och lille Erik med kutrygg gick runt den gamla Västgötagården, pekade på hängrännorna som då var i näver och på ansättningen av skorstenarna mot taket, hur de som barn fått hjälpa till att se till att det höll tätt så det var torrt i stugan. Böjde sig fram, skuggade med händerna, satte ansiktet mot rutan och talade för sig själv om mor som lagade gröten och hur de satt alla vid bordet med den stora grötgrytan och varsitt fat med mjölk och sked och åt gemensamt ur grytan, doppade skeden i mjölken och åt. Jag filmade besöket och strax efter gick Erik bort så jag överlämnade filmen till anhöriga. Ett historiskt dokument, sa de och tackade. Idag besökte jag gården på väg hem och stannade till i det fina vädret. En hel del hade förändrats i och kring gården men Erik gick där fortfarande och pekade med käppen på skorstenen.

155 159 160 162 163 170

Väl hemma kånkade jag tunga saker i Ikeakassar och sprang sen ner i tvättstugan och stuvade i en maskin.

Fortsatte med fönsterputsen, diskade och rengjorde mina prylar och däremellan tusen  andra saker och så ska jag slänga ihop nåt gott att äta. Undrar om det är något man kan lära sig; att slutföra påbörjade projekt eller om det är en gåva att göra en massa samtidigt och njuta av det! för färdigt blir det aldrig….aldrig….och Erik sa..nån vecka senare… Det är Vägen Kerstin! – det är Vägen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tanka Energi

Mellan 04.30 och 0900 vaknade jag varje halvtimme och kände hur kroppen pusslades  samman till ett helt stycke. Sträckte ut hela ryggraden, spände vristerna och knöt och slöt  nävarna – japp, det fungerar idag oxå.

På agendan fanns ett flertal loppisar, Street Market med slow food på Stora torget och en del mindre intressanta sysselsättningar såsom Ice-mining d.v.s snabb-avfrostning av frysen.

frosta av

Fullt så överlastad var inte min frys!

Valde en, i tidningen annonserad, loppis i en av sjuhäradsbygdens avkrokar där jag vistats en del för herrans många år sen och trodde mig veta var den låg, men jag hade fel, tog mig allt längre bort från allfartsvägarna och började misströsta, här kände jag inte alls igen mig, i och för sig ingen ovanlighet vad mig och mina utflykter beträffar. Körde ändå vidare och kom såsmåningom rätt. Ett grannskap hade gått samman för att sälja. När jag steg in på den sista fanns där lite av vad som intresserade mig och när innehavaren hörde vad jag letade efter sprang hon ut från ”butiken” och kom tillbaka med en assiett. Jag blev väldigt intresserad och undrade om hon hade flera vilket hon svarade jakande på. Vad ville hon ha för dem, ja vad ville jag ge för dem, undrade hon och jag mätte mellan tummen och pekfingret vad jag brukar ge för de där när jag finner dem. Nja, hon hade gett ganska mycket för dem – på Tradera! Hade tio stycken och ville nog ha betydligt mera för dem än det x antal kronor hon betalat. Här började jag få igenkänningsvibbar och erinrade mig bygden,adressen, antalet assietter och priset – det var jag! som sålt dem till henne! Kretsloppet slöt sig så jag tackade för mig, vände bilen och for tillbaka till stan. Small world! Tacknämligt nog hade det första försäljningsstället gett mig god utdelning.

Plinget och den gula lampan avgjorde nästa stopp vilket blev ”min mack” på Trandared. Ett populärt ställe idag – kö – där några gav upp ganska omgående – för egen del fanns ingen brådska så jag slog av motorn och började granska mina loppisfynd och därefter surfa hastigt på mobilen, njee – ingenting hände framför mig, tja hände och hände, det gjorde det väl. En äldre man, en tvärhand hög hade krånglat en stund med kunden på andra sidan pumpen och insett att han valt fel pump och den andra kunden hjälpte honom att dra slangen från den ena sidan till den andra. Under tiden öppnade den lille sin bagagelucka och plockade fram en urgammal reservtank i plåt med BP-emblem, en sån jag gärna skulle betalat lite för.

reserv

 

Tanken fylldes och sen var det dags för reserven. Den hjälpsamme kunden engagerade sig även i detta innan det var dags för honom att tanka sin egen kärra. Nu omorganiserade sig kön och jag stod ensam kvar i min med den gamle framför sin öppna baklucka där en blå plastpåse blåste runt och som mannen sedan jagade efter för att omsluta reservdunken med. Detta krävde papper som han slutligen fann i behållaren och rev ur en bit, torkade av dunken och vände sedan tillbaka till papperskorgen – nu började jag bli riktigt fascinerad, liksom flertalet andra väntande kunder som valt andra pumpar. Bagageluckan stod fortfarande öppen medan den lille hämtade kvittot i betalautomaten. Äntligen närmade han sig den öppna luckan, men istället för att placera dunken där hävde han sig på tå och nådde med de yttersta topparna på sina fingrar handtaget och drog igen luckan för att därefter öppna bakdörren och sätta in dunken där. Baklyktorna signalerade varje gång en dörr öppnades eller stängdes. Nu började jag  bli liiite otålig så jag startade bilen och hackade mig ett steg närmare min tur medan den lille letade efter nycklarna och sedan steg ur bilen igen för att stänga tanklocket och raskt snappa åt sig ännu en bit papper att torka händerna med. Jag arbetar med gamla människor – idag var jag ledig! but the show goes on.

Inte temperatur för slow food utan styrde kosan till en kollegas butik som jag inte besökt denna säsong, men där jag fullkomligt gick lös i köpglädje och fann äntligen den vardagsrumslampa jag så länge letat efter och en massa annat smått och plock förstås. Det kallas förresten Hybris – plånboken sjönk betänkligt samman.  Art Deco-lampa jag letat efter till ett hyfsat pris, ops, ser att prislappen har jag glömt ta bort – jag har så bråttom med allt.

002

Ja då var frysen avfrostad och köksgolvet blött. Någon matlagning hann det inte bli eftersom jag inte orkade med att handla i kaoset vid köpcentrat. Pizza – det var ett tag sen!

Nu har jag massor att gå igenom och söka information om och hela lägenheten är i en väldig röra. Jag vet var jag ska börja – i datorn!

Trevlig helg på er! min har startat bra! jag har börjat tankat..

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Inte Som Jag Tänkt Men..

Som jag nämnde i föregående blogginlägg blir det inte alltid som man tänkt sig och så var fallet rörande min Skåneresa. Drabbades av en virusinfektion i munnen vilket gjorde det både plågsamt och tråkigt att äta och dricka så jag förekom mig och hörde av mig till två av de vänner jag tänkt besöka och inhiberade. Även det sista och fjärde besöket kom på skam av olika skäl, MEN jag tänkte att; sitta hemma och beklaga situationen…Nej det ville jag inte, så jag ställde kurs mot Borrby på Österlen och broderns familj där.

Anlände fredag kväll och bjöds på Tapas i glashuset som var lagom uppvärmt av de föregående dagarnas solsken. Hade med mig Xylocainet som jag duttade i gommen och kunde sen äta hyfsat bra även om det tog tid. Maten var fantastiskt god, liksom vinet och den rara stunden.

Innan dess träffade jag syskonbarnbarnet som jag inte sett på ett par år och det var en trevlig bekantskap som synade mig i munnen som en gammal häst och sa:  det fattas en tand där … och jag svarade att det gjorde det inte men att gamla människor kan ha tänder som är missfärgade och att de då kanske ser ut som ett svart hål. Han gladde sig storligen över att veta min ålder, vilket oxå var hans öppningsreplik när jag kom.

Sov hårt och drömlöst och stod upp som en plikttrogen soldat lördag morgon då Suckarnas Gång i Simrishamn väntade på oss loppissugna veteraner. Antalet säljare var få men icke desto mindre gjorde jag några trevliga inköp. Morgonsolen värmde föga vid sjutiden och det nöp lite i fingrarna när jag strosade runt och plockade med intressanta objekt.

Brodern och svägerskan hade butik och kafé öppet så de avdelades till sitt medan jag o syskonbarnbarnet lekte och babblade. Han hade ordning på det mesta den grabben och rejält med energi och charm.

Brodern tipsade om  en loppis i närheten som öppnade vid tolv så dit for jag sen på egen hand och försjönk i det tillstånd av fullständig tillfredsställelse som bara en riktig spännande loppis kan ge en lördag mitt i lunchen på Österlen när tanken på att suga på en karamell som legat i väskan länge – kändes väldigt långt borta.

På hemvägen dunkade orden yess, yess yess! bilen lastad med nya sköna prylar.

Snäll mat för systern serverades, ostmättad pasta och ljuvlig sallad och senare om kvällen blev det några bira på ortens lokala Bakficka. Brorsonen dök upp och förgyllde kvällen. Han har för övrigt startat en egen matblogg som jag flaggar för här, https://wiktorsmat.wordpress.com/2015/04/28/ugnsbakat-blomkalshuvud-med-lax/

Söndagsmorgonen inleddes med ett besök på Kahls strand där brorsonen och hans sambo skulle öva lite på ridning av islandshästar eftersom de ska till Island om en dryg månad och vi andra hängde på. När hästägarinnan undrade om någon av oss andra ville rida på väg ner till stranden hade jag bestämt mig för att Inte…men sträckte automatiskt upp handen och sa Ja, jag vill…

Rida på häst är en av de saker som stått på min Bucketlist, Åka till USA – check, Se valar på plats – check och nu fanns möjlighet att rida på en häst så jag sa Ja ..så mycket lättare än att säga Nej och roligare, det var som att se på på TV, fast uppifrån hästryggen och vi lunkade ner mot havet och stranden och den som inte alls var varken bekymrad eller rädd var den lille 5 och ett halvt-åringen som passade i hjälmen och på hästryggen som hand i handsken. Islänningarna är ju behändiga i storlek och tämligen enkla att äntra.

häst o hav1

558 560

561 562 563

 

Första gången på häst för Wiktor! det ser lovande ut.

Den näst sista bilden illustrerar väl min brors inställning till ridning men kan oxå tolkas som ett försök att positionera sig som fotograf till strandturen.

Under denna stund fick han ansvaret att ta hand om sin hustrus slipade solglasögon vilka sedan försvann i sanden till svägerskans förtvivlan. Vi gick i sök, tre på rad – fram och sen tillbaka och…

596 597

 

Det som försvunnit i sand – KAN återfinnas!!

Medan gänget övade intog brodern denna plats och visst ser han belåten ut.

580

 

Siden för själen.

573

John Blund slet upp revor av gamla oförrätter under natten men jag sov ändå ostört till ganska sent. Blåsorna i munnen började dra ihop sig och jag uppmuntrade brodern till ännu ett besök på den loppis jag besökt dagen innan och därifrån åkte jag kluckande av skratt över mina inköp. Brodern hade på nolltid skramlat ihop vad han ville ha och imponerade därmed stort på mig. Vi är bägge lite av smash-and-grab- personer –  Ska man ha något i en affär, ska det gå snabbt och ge gott resultat!

Det var nästan ett år sen jag besökte Familjen i Skåne – önskar att det inte tar lika lång tid till nästa gång och att jag kan avlägga de besök jag önskar på vägen.  Bodil – jag kommer att dyka upp – och det ganska snart – västkusten är ju Sveriges framsida och jag vill verkligen ge mig tid att besöka er där. Andreas…vi får göra ett nytt försök – ibland funkar inte logistiken men jag ser ändå fram emot ett möte ganska snart i tiden.

Det blir inte som man tänkt sig men det kan bli väldigt bra ändå!

– Stay strong – life may be long –

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Gamla svensklärare, Vår och äntligen ta sig för något

De frösådda tomatstänglarna skrockar i den flödande solen. Mycket bättre än såhär blir den inte en varm aprildag i slutet av månaden. Hade inte tänkt så några i år…men det går liksom inte att låta bli..jag vill ha dom att sköta, plantera ut, vattna och sedan äta. De ingår i mina vår-ritualer.

027

Först i morse nästan tre veckor efter Arena-loppisen tömde jag bilen helt. Kartonger och prylar har huserat där. Vissa dagar har jag plockat med lite, några småsaker, en och annan damejeanne, en linbråka och snöskyffel i aluminium som jag nog inte behöver mer innan hösten. De sista tunga bar jag rakt in i källarförrådet och låter de blir en senare fråga.

Cykeln var ett givet transportmedel, trampade min väg upp till Schenkerombudet och träffade på en gammal bekant och vi bytte lite ord med varann. Senare flög jag nerför backarna till stan, trampade runt och upptäckte ett fint nät av cykelvägar ända hemifrån och ut till Knalleland, in i stan och vägen via Druvefors hem. Så smidigt med cykel, jag skrockar som tomatplantorna – det är en perfekt dag, perfekta förhållanden. Inte desto mindre glömde jag handla något att äta så det blir ett hopplock av något fryst och något i burk och lite grönsaker därtill. Undras vad DET blir?

Till helgen ska jag äntligen bryta min vinterkokong och ge mig ut och iväg hemifrån för att besöka delar av familjen, en helt obekant människa och min gamla svensklärarinna samt en kursare från Uppsala-tiden. Det var kanske lite optimistiskt att trycka ihop fyra besök på tre dagar men det blir nog väl i slutänden eftersom planeringar ändå aldrig brukar hålla. Det är jag som är inne i  den högra kokongen.

kokong

Att bli benämnd ”gammal svensklärarinna” kanske inte är vad man önskar när man är en pensionerad sådan och någon ny svensklärarinna har jag inte men efter Bodil behövde jag ingen annan. Jag minns läraren jag hade innan Bodil, men minns honom utan glädje eftersom han petade och rörde om i grammatiken och alls inte brydde sig ett smack om innehållet i vad jag skrev. Under Uppsala-tiden fanns där oxå en man som skar och karvade i texterna och inte föreföll sig förstå eller känna in vad många av oss skrev. Bodil  satte fart på mycket i mig när jag stod på tröskeln till vuxenlivet,  men varsamt och lät mig lyssna in mig själv.

Glädjen i att skriva har just varit…glädje…något jag kunnat försjunka i , njuta av och roa mig med. Jag behöver inte nån som påpekar att jag uttryckt mig oklart, använder fel tempus och gör meningsbyggnads-syftningsfel (även om det sista kan störa mig ibland)

Hörde på radion häromdan att man kunde ringa in och berätta om lärare som gjort starkt intryck eller förändrat ens liv. Jag skulle velat bidra men jag är en riktigt usel berättare och jag gillar definitivt inte att prata i telefon. Jag tror Bodil vet ändå hur mycket hon betydde för mig i de tidiga tonåren och har hon inte förstått det så ska jag tala om det när vi ses.

I bara linne och shorts med nakna fötter på balkongen, brasse-stolen håller för en säsong till. Jag blev lite stram i huden efteråt men sinnet löstes upp så jag äntligen kunde anamma att det är Vår på allvar nu.

may the

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Själv Är Bästa Piga!

SALVE!

Som om vädret kände det på sig och nivellerade sig med min förkylning;  Allting grått, stilla, bara rytmiskt återkommande snörvlingar, avbrutna av en hostattack som skatans snabba lov och mellanlandning i stora trädet härutanför..för att strax flaxa vidare.

skata

Har min Usa-resa i färskt minne, allt det trevliga, nya, spännande men oxå den envisa, jobbiga förkylningen som inte ville ge med sig, men jag har smaken i behåll och för en stund sedan åkte jag ut en tur för att handla. När osten är slut är det nästan lika illa som när kaffet är det.

nedhyvlad ost

Maxi-infernot gasade jag snabbt förbi och tog mig ut till Knalleland i hopp om ett lugnare tempo. Försökte rätta till mig och intalade mig att ett besök på Emmaus skulle pigga upp – men icke. Orkade inte med alla prylar och dofter från folk som vräkt på sig parfymer och deodoranter. Vi människor har tappat vår instinkt att smälta in, istället använder vi kemikalier för att sticka ut, verkligen märkas. En del doftspår kan man följa hundratals meter och vore jag ett brunstigt eller hungrigt djur skulle fältet lika vidöppet för mina behov.

jagad

Brukar inte handla på Willys, fast det händer… Deras ekologiska purjolökar var slut och tanken på att handla en GMO-purjo kraftig som min underarm fick mig att backa…vettig honung fanns inte heller..när jag vände på burkarna syntes inte en rörelse inne i burken. Vit honung som står stilla trots yttre våld ska man inte köpa, åtminstone inte jag…vill ha ljusgul lava-trög honung och garanterat från lokala biodlare. Ursprung; Europeiskt,  duger inte för mig. Är jag petig?…nä…bara smart. Miljösmart! Särskilt smart var det däremot inte att ge sig ut vid lunchtid en fredag för att handla mat när man inte är frisk, det är en utmaning även när kroppen och sinnena är i balans.

honung

Plockade i minnet fram torskryggen jag sett i frysen och handlade för att slutföra en gratäng, lite potatis, grädde åsså frukt till en sallad med hackade nötter och vispad grädde. Vem!? som skulle laga den här maten hade jag uppenbarligen mindre kläm på men potatisen kokar nu. Ugnsformen hastigt insmord (glömde köpa smör) Ugnen uppvärmd och sen..?? Jag snörvlar, går ut för att snyta mig, tittar i badrumsspegeln, ser  de där rödkantade, halvslutna ögonen, tycker att TinTin-luggen är helt ok, f.ö känner jag inte igen människa mittemot.

tintin

Potatisklockan ringer, stirrar ner på de gula bumlingarna och tycker plötsligt lite synd om mig själv som inte har en potatissticka. Klämmer in en gaffel i den största och bestämmer mig för att avvakta. Potatissticka!?  har aldrig saknat någon, men Någon saknar jag ibland, Någon som pysslar om mig och säger att; glöm det där med gratängen – det fixar jag! men storasysters ord finns i bahuvudet – Själv Är Bästa Piga! Det är länge sen nu men jag minns hur praktiskt,tryggt och skönt det var att ha en sambo som inte var sjuk samtidigt som en själv. DET kan jag sakna!

potatissticka

Dag två har snart nått halvtid – är priveligerad – kan äta det jag vill, vila när behovet blir stort, köra bil när benen inte orkar, få sjukpenning när jag är borta från jobbet, kan äta fiskgratäng halvliggandes i soffan framför TV:n och sen snaska på en chokladkaka med saltmandel och se lördagen an och bara hoppas på bättring. Jag klagar inte – jag är bara förkyld! men alla ni som har en sambo. Pussa o krama!

may the

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En enda bild och skittrista tankar som rör oss alla..

Coastal pollutionÖppnade balkongdörren och fällde ut brasse-stolen, satte mig i rummet innanför balkongdörren, solen var på väg bort, taknockens skugga låg redan på min högra axel men det värmde  i ansiktet  fast luften var kall och det stramade  efteråt där solen fått ligga på.

Kylig luft är underordnat den ohälsosamma luften jag drar i mig, den där korta stunden, innan solen svänger om hörnet och dränker mina nysådda småkrukor i livgivande ljus och värme. Statistiskt sett räknar jag ut att en bil passerar på vägen utanför minst var femte sekund! Det går i sjok. Mellan kl 7-8 och 12-13 samt 15-18 är det värst men flödet avtar sällan. Helgdagar – tidigt är en välsignelse och dagar med stark hetta, ihållande regn eller tungt snöfall är att föredra – då är min gata lugnare, tystare, mindre hälsofarlig.

Att fly fältet är bra men samtidigt ett dåligt  alternativ – ska vi tvingas ”gå under jord” för att slippa utsättas för den här skiten som trafiken ger? Jag tror på förbud, straff och bot. Trafikgenomflödet världen över måste strypas, åtgärder är redan igång  men vi har inte hur mkt tid som helst. Omställningen till ett hållbarare samhälle, totalt sett, måste gå snabbare och viljan till förändring måste ligga hos dig och mig, hos oss som konsumenter och medborgare. Att bristen på kunskap är avgörande tror jag inte alls, jag tror att vi människor gör det vi vill – för att vi kan – och våran ”okunskap” handlar mera om att se till vårt eget ”bästa” och navelskåda. I den del av världen vi förr kallade Utvecklingsländerna har utvecklingen gått oerhört fort och de har inte samma möjlighet//kunskap att se att det barkar åt skogen. Givetvis vill de ha bra standard, mat, jobb, sjukvård, en välfungerande infrastruktur. Deras livsmiljöer hotas nästan värst av vår ”västerländska” jakt på ”lycka” i form av kläder, prylar, billiga produkter, snabba lösningar.

I min del av världen är de flesta införstådda med att hög, outsinlig standard och fullständig total frihet att göra vad vi vill, när vi vill, hur vill och gärna nästan före det att vi ens visste att vi ville något,  en oemotsagd rättighet.!!! Konsekvenserna av denna ”fria” vilja och tro gräver djupa spår i vår inre och yttre miljö och vi måste lära oss att förstå att det som händer, händer inte utan varje individs påverkan och tillstånd. Det DU väljer att göra varje dag, skapar avgörande avtryck i allas våra liv.

Jag sår mina tomatfrön för att senare flytta ut de späda plantorna på balkongen och låta dem stå där och frodas tills det är dags för skörd. JAG kan stänga balkongdörren, resa bort, men plantorna står där och jag avser att plocka och äta frukterna  och tro att de är bättre, nyttigare och godare än dem jag kan köpa i affären. Vem försöker jag lura egentligen?

Det mesta som INTE främjar vår livsmiljö och vår egen hälsa är det vi väljer eftersom det är BILLIGT! och eftersom det är billigt tror vi att det är bra för oss! åtminstone för vår ekonomi och vårt sociala/mentala/känslomässiga klimat! (Nån som känner igen sig?)

Tänkte engagera de som finns i min närhet till detta: http://www.boras.se/rentochsnyggt , det är något som jag och du kan delta i utan större ansträngning men som skapar avtryck som kommer att göra skillnad,på  lokal nivå och det är på den nivån vi alla måste börja jobba ifrån.

Nån som har en billigare, lugnare, mindre, hälsosammare omgivning att erbjuda när det gäller fast/fritidsbostad?

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Inte Än…

Den här bloggen lever verkligen inte sitt eget liv – här har allt stått stilla sen i november förra året! Nu är jag inte den som har behov av eller känner press  att behöva hålla bloggen levande. Jag skriver några rader för min egen skull och tänker att de som känner mig kanske tycker det är underhållande att läsa.

Idag är hela mitt världstak blått och solen tänder upp varenda fasad medan kråkor och skator flyger farligt nära och gör hastiga lovar i sista stund. Det alltigenom bländande får mig att både leva upp och gräva en grop.

Det är så – i detta väder brukar städlusten vakna. Ljuset skjuter från höften rakt in över orörda ytor och letar  snabbt upp en trasa, en mopp, en ovillig dammsugarslang som nästan faller av egen kraft ut ur städgarderoben och suckar…nä…

Nä…den här våren infinner sig inte den där lusten och  projektet rörande omplantering av alla krukväxter kom av sig . Där under stolen i köket balanserar  jordpåsen som en vissen tulpan med brutet plastomslag..

Hade rustat för detta med tre påsar jord varav två inte orkade upp den första månaden, förresten var det inte mycket i bilens lastutrymme som ens tänkte sig upp till lägenheten. I tankarna har jag glatt mig som solens uppgång på himlen men handlingens kraft har snarare grävt ner mig i en lega.

Jag vill inte – det är jobbigt men jag vill ändå som förr, fast ändå inte, inte än. Jag har vänner som tycker hösten är skön och som längtar efter den när sommaren är som hetast i augusti – jag förstår dom, jag vill att vintern ska hänga kvar och ge mig tid att hinna ifatt, det går så fort nu, allting poppar upp och idag såg jag gula krokusar i Maxi-rondellen, de har hunnit före mina omplanteringar…

Öppnar  fönster och hör småfågelkvittret extra högt, nästan maniskt uppfordrande – kom ut – öppna upp mera, sätt fart – nu är det dags…

Hängbjörkens vintertorra hår letar efter knoppar medan jag söker det där avstampet, den där på-riktigt-känslan…

013

Äh..det är knappt mitten av mars men med klimatförändringarna så är väl våren slut och försommaren igång redan i slutet av april. Just det, lika bra att beställa tid för däckbyte…det mesta ska förberedas inför Ljuset men jag krafsar en liten grop och bidar…jag är inte redo än!

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar