Gamla svensklärare, Vår och äntligen ta sig för något

De frösådda tomatstänglarna skrockar i den flödande solen. Mycket bättre än såhär blir den inte en varm aprildag i slutet av månaden. Hade inte tänkt så några i år…men det går liksom inte att låta bli..jag vill ha dom att sköta, plantera ut, vattna och sedan äta. De ingår i mina vår-ritualer.

027

Först i morse nästan tre veckor efter Arena-loppisen tömde jag bilen helt. Kartonger och prylar har huserat där. Vissa dagar har jag plockat med lite, några småsaker, en och annan damejeanne, en linbråka och snöskyffel i aluminium som jag nog inte behöver mer innan hösten. De sista tunga bar jag rakt in i källarförrådet och låter de blir en senare fråga.

Cykeln var ett givet transportmedel, trampade min väg upp till Schenkerombudet och träffade på en gammal bekant och vi bytte lite ord med varann. Senare flög jag nerför backarna till stan, trampade runt och upptäckte ett fint nät av cykelvägar ända hemifrån och ut till Knalleland, in i stan och vägen via Druvefors hem. Så smidigt med cykel, jag skrockar som tomatplantorna – det är en perfekt dag, perfekta förhållanden. Inte desto mindre glömde jag handla något att äta så det blir ett hopplock av något fryst och något i burk och lite grönsaker därtill. Undras vad DET blir?

Till helgen ska jag äntligen bryta min vinterkokong och ge mig ut och iväg hemifrån för att besöka delar av familjen, en helt obekant människa och min gamla svensklärarinna samt en kursare från Uppsala-tiden. Det var kanske lite optimistiskt att trycka ihop fyra besök på tre dagar men det blir nog väl i slutänden eftersom planeringar ändå aldrig brukar hålla. Det är jag som är inne i  den högra kokongen.

kokong

Att bli benämnd ”gammal svensklärarinna” kanske inte är vad man önskar när man är en pensionerad sådan och någon ny svensklärarinna har jag inte men efter Bodil behövde jag ingen annan. Jag minns läraren jag hade innan Bodil, men minns honom utan glädje eftersom han petade och rörde om i grammatiken och alls inte brydde sig ett smack om innehållet i vad jag skrev. Under Uppsala-tiden fanns där oxå en man som skar och karvade i texterna och inte föreföll sig förstå eller känna in vad många av oss skrev. Bodil  satte fart på mycket i mig när jag stod på tröskeln till vuxenlivet,  men varsamt och lät mig lyssna in mig själv.

Glädjen i att skriva har just varit…glädje…något jag kunnat försjunka i , njuta av och roa mig med. Jag behöver inte nån som påpekar att jag uttryckt mig oklart, använder fel tempus och gör meningsbyggnads-syftningsfel (även om det sista kan störa mig ibland)

Hörde på radion häromdan att man kunde ringa in och berätta om lärare som gjort starkt intryck eller förändrat ens liv. Jag skulle velat bidra men jag är en riktigt usel berättare och jag gillar definitivt inte att prata i telefon. Jag tror Bodil vet ändå hur mycket hon betydde för mig i de tidiga tonåren och har hon inte förstått det så ska jag tala om det när vi ses.

I bara linne och shorts med nakna fötter på balkongen, brasse-stolen håller för en säsong till. Jag blev lite stram i huden efteråt men sinnet löstes upp så jag äntligen kunde anamma att det är Vår på allvar nu.

may the

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Själv Är Bästa Piga!

SALVE!

Som om vädret kände det på sig och nivellerade sig med min förkylning;  Allting grått, stilla, bara rytmiskt återkommande snörvlingar, avbrutna av en hostattack som skatans snabba lov och mellanlandning i stora trädet härutanför..för att strax flaxa vidare.

skata

Har min Usa-resa i färskt minne, allt det trevliga, nya, spännande men oxå den envisa, jobbiga förkylningen som inte ville ge med sig, men jag har smaken i behåll och för en stund sedan åkte jag ut en tur för att handla. När osten är slut är det nästan lika illa som när kaffet är det.

nedhyvlad ost

Maxi-infernot gasade jag snabbt förbi och tog mig ut till Knalleland i hopp om ett lugnare tempo. Försökte rätta till mig och intalade mig att ett besök på Emmaus skulle pigga upp – men icke. Orkade inte med alla prylar och dofter från folk som vräkt på sig parfymer och deodoranter. Vi människor har tappat vår instinkt att smälta in, istället använder vi kemikalier för att sticka ut, verkligen märkas. En del doftspår kan man följa hundratals meter och vore jag ett brunstigt eller hungrigt djur skulle fältet lika vidöppet för mina behov.

jagad

Brukar inte handla på Willys, fast det händer… Deras ekologiska purjolökar var slut och tanken på att handla en GMO-purjo kraftig som min underarm fick mig att backa…vettig honung fanns inte heller..när jag vände på burkarna syntes inte en rörelse inne i burken. Vit honung som står stilla trots yttre våld ska man inte köpa, åtminstone inte jag…vill ha ljusgul lava-trög honung och garanterat från lokala biodlare. Ursprung; Europeiskt,  duger inte för mig. Är jag petig?…nä…bara smart. Miljösmart! Särskilt smart var det däremot inte att ge sig ut vid lunchtid en fredag för att handla mat när man inte är frisk, det är en utmaning även när kroppen och sinnena är i balans.

honung

Plockade i minnet fram torskryggen jag sett i frysen och handlade för att slutföra en gratäng, lite potatis, grädde åsså frukt till en sallad med hackade nötter och vispad grädde. Vem!? som skulle laga den här maten hade jag uppenbarligen mindre kläm på men potatisen kokar nu. Ugnsformen hastigt insmord (glömde köpa smör) Ugnen uppvärmd och sen..?? Jag snörvlar, går ut för att snyta mig, tittar i badrumsspegeln, ser  de där rödkantade, halvslutna ögonen, tycker att TinTin-luggen är helt ok, f.ö känner jag inte igen människa mittemot.

tintin

Potatisklockan ringer, stirrar ner på de gula bumlingarna och tycker plötsligt lite synd om mig själv som inte har en potatissticka. Klämmer in en gaffel i den största och bestämmer mig för att avvakta. Potatissticka!?  har aldrig saknat någon, men Någon saknar jag ibland, Någon som pysslar om mig och säger att; glöm det där med gratängen – det fixar jag! men storasysters ord finns i bahuvudet – Själv Är Bästa Piga! Det är länge sen nu men jag minns hur praktiskt,tryggt och skönt det var att ha en sambo som inte var sjuk samtidigt som en själv. DET kan jag sakna!

potatissticka

Dag två har snart nått halvtid – är priveligerad – kan äta det jag vill, vila när behovet blir stort, köra bil när benen inte orkar, få sjukpenning när jag är borta från jobbet, kan äta fiskgratäng halvliggandes i soffan framför TV:n och sen snaska på en chokladkaka med saltmandel och se lördagen an och bara hoppas på bättring. Jag klagar inte – jag är bara förkyld! men alla ni som har en sambo. Pussa o krama!

may the

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En enda bild och skittrista tankar som rör oss alla..

Coastal pollutionÖppnade balkongdörren och fällde ut brasse-stolen, satte mig i rummet innanför balkongdörren, solen var på väg bort, taknockens skugga låg redan på min högra axel men det värmde  i ansiktet  fast luften var kall och det stramade  efteråt där solen fått ligga på.

Kylig luft är underordnat den ohälsosamma luften jag drar i mig, den där korta stunden, innan solen svänger om hörnet och dränker mina nysådda småkrukor i livgivande ljus och värme. Statistiskt sett räknar jag ut att en bil passerar på vägen utanför minst var femte sekund! Det går i sjok. Mellan kl 7-8 och 12-13 samt 15-18 är det värst men flödet avtar sällan. Helgdagar – tidigt är en välsignelse och dagar med stark hetta, ihållande regn eller tungt snöfall är att föredra – då är min gata lugnare, tystare, mindre hälsofarlig.

Att fly fältet är bra men samtidigt ett dåligt  alternativ – ska vi tvingas ”gå under jord” för att slippa utsättas för den här skiten som trafiken ger? Jag tror på förbud, straff och bot. Trafikgenomflödet världen över måste strypas, åtgärder är redan igång  men vi har inte hur mkt tid som helst. Omställningen till ett hållbarare samhälle, totalt sett, måste gå snabbare och viljan till förändring måste ligga hos dig och mig, hos oss som konsumenter och medborgare. Att bristen på kunskap är avgörande tror jag inte alls, jag tror att vi människor gör det vi vill – för att vi kan – och våran ”okunskap” handlar mera om att se till vårt eget ”bästa” och navelskåda. I den del av världen vi förr kallade Utvecklingsländerna har utvecklingen gått oerhört fort och de har inte samma möjlighet//kunskap att se att det barkar åt skogen. Givetvis vill de ha bra standard, mat, jobb, sjukvård, en välfungerande infrastruktur. Deras livsmiljöer hotas nästan värst av vår ”västerländska” jakt på ”lycka” i form av kläder, prylar, billiga produkter, snabba lösningar.

I min del av världen är de flesta införstådda med att hög, outsinlig standard och fullständig total frihet att göra vad vi vill, när vi vill, hur vill och gärna nästan före det att vi ens visste att vi ville något,  en oemotsagd rättighet.!!! Konsekvenserna av denna ”fria” vilja och tro gräver djupa spår i vår inre och yttre miljö och vi måste lära oss att förstå att det som händer, händer inte utan varje individs påverkan och tillstånd. Det DU väljer att göra varje dag, skapar avgörande avtryck i allas våra liv.

Jag sår mina tomatfrön för att senare flytta ut de späda plantorna på balkongen och låta dem stå där och frodas tills det är dags för skörd. JAG kan stänga balkongdörren, resa bort, men plantorna står där och jag avser att plocka och äta frukterna  och tro att de är bättre, nyttigare och godare än dem jag kan köpa i affären. Vem försöker jag lura egentligen?

Det mesta som INTE främjar vår livsmiljö och vår egen hälsa är det vi väljer eftersom det är BILLIGT! och eftersom det är billigt tror vi att det är bra för oss! åtminstone för vår ekonomi och vårt sociala/mentala/känslomässiga klimat! (Nån som känner igen sig?)

Tänkte engagera de som finns i min närhet till detta: http://www.boras.se/rentochsnyggt , det är något som jag och du kan delta i utan större ansträngning men som skapar avtryck som kommer att göra skillnad,på  lokal nivå och det är på den nivån vi alla måste börja jobba ifrån.

Nån som har en billigare, lugnare, mindre, hälsosammare omgivning att erbjuda när det gäller fast/fritidsbostad?

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Inte Än…

Den här bloggen lever verkligen inte sitt eget liv – här har allt stått stilla sen i november förra året! Nu är jag inte den som har behov av eller känner press  att behöva hålla bloggen levande. Jag skriver några rader för min egen skull och tänker att de som känner mig kanske tycker det är underhållande att läsa.

Idag är hela mitt världstak blått och solen tänder upp varenda fasad medan kråkor och skator flyger farligt nära och gör hastiga lovar i sista stund. Det alltigenom bländande får mig att både leva upp och gräva en grop.

Det är så – i detta väder brukar städlusten vakna. Ljuset skjuter från höften rakt in över orörda ytor och letar  snabbt upp en trasa, en mopp, en ovillig dammsugarslang som nästan faller av egen kraft ut ur städgarderoben och suckar…nä…

Nä…den här våren infinner sig inte den där lusten och  projektet rörande omplantering av alla krukväxter kom av sig . Där under stolen i köket balanserar  jordpåsen som en vissen tulpan med brutet plastomslag..

Hade rustat för detta med tre påsar jord varav två inte orkade upp den första månaden, förresten var det inte mycket i bilens lastutrymme som ens tänkte sig upp till lägenheten. I tankarna har jag glatt mig som solens uppgång på himlen men handlingens kraft har snarare grävt ner mig i en lega.

Jag vill inte – det är jobbigt men jag vill ändå som förr, fast ändå inte, inte än. Jag har vänner som tycker hösten är skön och som längtar efter den när sommaren är som hetast i augusti – jag förstår dom, jag vill att vintern ska hänga kvar och ge mig tid att hinna ifatt, det går så fort nu, allting poppar upp och idag såg jag gula krokusar i Maxi-rondellen, de har hunnit före mina omplanteringar…

Öppnar  fönster och hör småfågelkvittret extra högt, nästan maniskt uppfordrande – kom ut – öppna upp mera, sätt fart – nu är det dags…

Hängbjörkens vintertorra hår letar efter knoppar medan jag söker det där avstampet, den där på-riktigt-känslan…

013

Äh..det är knappt mitten av mars men med klimatförändringarna så är väl våren slut och försommaren igång redan i slutet av april. Just det, lika bra att beställa tid för däckbyte…det mesta ska förberedas inför Ljuset men jag krafsar en liten grop och bidar…jag är inte redo än!

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Köp Inte En Dunsoffa

Skulle precis skriva – köp aldrig en dunsoffa! Min mamma köpte en  i slutet av -60-talet och den var underbar att sitta i. Tyget var slitstarkt, Kaj Franktyg av bästa sort och den tresitssoffan blev långlivad. Efter det att mamma dog i slutet av -70-talet tog mormor över den. Nu hade den fått ny hud, grön sammet som var på modet då. 2001 dog mormor och vi syskon åkte upp till Norrland och där stod soffan i vardagsrummet. När jag avslappnad satte mig ner mötte mitt bäcken på stumt motstånd! Hela idén med dunplymåer hade flugit iväg med de sedan länge döda fjäderfäna som försett soffan med sin stoppning. En soffa kan verkligen dö!

Min soffa som jag köpte för snart fem år sedan har dunplymåer. Den var snygg, den var bekväm, den var dyr och jag trodde den hade livspotential. Jag hade fel! Trots att jag inte tycker om att städa ägnar jag soffan uppmärksamhet flera gånger i månaden. Gör det bästa med att puffa upp plymåerna, dunka på dem, skaka, piska, ja överhuvudtaget försöka få dunet att sprida ut sig jämnt, men när jag efter denna ansträngning sätter mig ner, sjunker jag snabbt ner till det uttjänta utgångsläget. Jag som inte ens vill ha dun i varken kläder eller möbler numera, dras med dagliga frågeställningar kring soffan och jag beslutade mig för ganska länge sen för att köpa en ny, en med divan, en utan animal anknytning, en som stod emot futtiga fem års användning i ett enpersons- hushåll. Således….vidtalade jag min systerson Karl som arbetar på ett möbelföretag och som gav mig goda råd om ett och annat att tänka på rörande framtida soffinköp.

Idag var iväg till ett stort möbelinferno och föll nästan omgående i koma över deras utbud- känslan av fyrtio sorters fyrkantigt grått slog emot mig som en betongvägg. Merparten bestod just av den sortens soffor jag själv har och de övriga lyckades inte tilltala mig ett ringaste grand.

Julstädning och första advent, tja… varför inte ge soffan en extra omgång och fram med dammsugar´n och plötsligt städade jag nästan hela  lägenheten och när jag var klar stod min röda, fina, dyra kvalitétssoffa där och viskade:´” inte än….det är inte dags än…ta bara hand om mig..!” Ja, jag bestämde mig …där i affären ..att det är bättre att gräva där man står…det är inte alltid bättre på den andra sidan! men det är helt klart bäst att inte köpa en dunsoffa!!…på sikt!

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

B B Kings Framförande..

b b kingJa det är ju så…B B King har varit en frontfigur/karaktär i mitt liv sen 20-åren. Han har funnits med på min Bucketlist och jag kunde bocka av honom 2008 då jag närvarade vid hans konsert i Trägårn Göteborg. Det var fantastiskt. Underbart väder, en glad och språksam Mr King som fortfarande hade den där förmågan till bluesen.

Det är alltid lätt att säga. Det där gillar jag, oh vad bra han sjunger, texten är fantastisk men att verkligen lyfta fram de där superlåtarna och förklara vad det är som är så bra – det saknar jag….så jag ska ta upp två låtar här, med B B King och recensera, tolka dem utifrån vad jag ser, hör, förstår och vet men som lyssnare/betraktare kan man aldrig leverera en sanning, bara en tolkning…det här är mina tolkningar. Om du är intresserad; Lyssna och titta ordentligt och läs sen min tolkning eller tvärtom, vilket du föredrar.. Skillnaden mellan de två är avsevärd och inte enbart beroende på låtval..

Har valt två låtar som är framförda ganska nära varandra i tiden.

Börjar med: .

Tid: 3:12. Mr King är avspänd, slår an tonen, flyttar sen lugnt mikrofonen till en bättre position. Mimar som alltid till sitt musikframförande. Interagerar med publiken, friar lite och överdriver en smula sina känsloutspel. Hav vet vad som ”säljer”, spelar på det och det funkar. Han gillar säkert sitt framförande men jag upplever att han inte riktigt är där, i känslan, ändå. Han spelar på rutin, musiken är helt ok men hans framförande får stå i skymundan för nästa låtval:

Mr King är svslappnad och redan inne i bluesen. Han mimar även här men inte alls publikfriande. Här sjunger han sin typiska stil: text utan gitarr, musik utan text. mr King har sagt att han inte kan sjunga samtidigt som han spelar gitarr. ca 3 minuter in i låten är han helt inne i bluesen/känslan och interagerar inte med publiken visuellt.  Han sätter hela standarden och Lucille (gitarren)  tar över  och låter den ljuda utan distraktioner. Här är mr King  uppriktig i sin musik, text, utspel. 2:53 i i låten sänker han stämningen till en nivå som är så skört njutbar, så ödmjuk,. 3:25 Här är Mr King ett med sin musik,  ömsint och engagerad. 4:20, viskar han musikaliskt och slår an det mjukaste, mest sårbara, knappt ett andetag, musiken accelererar  och King vet vad som väntar – publikens längtan efter ett starkt  solo . Här exploderar gitarren och Mr King reser sig majestätiskt upp och river av sitt solo till publikens högljudda gillande men han stannar upp precis när man tror att han ska ta musiken vidare. Lyfter av sig gitarren och bugar ödmjukt!

Ni som var intresserade och ville lyssna/läsa – vore roligt att få era synpunkter.

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Whalewatching

Depoe bay was to be the place fick jag höra samma morgon. 1½ timmes körning söderut från Rock away beach. Helena hade gjort sig sånt besvär för min skull bara för att jag eventuellt hoppades på att kunna få se valar vid amerikanska västkusten när jag ändå skulle hälsa på i Portland. Längst innerst inne trodde jag inte på det. Visst – en tur till kusten, känna havsluft och vind, låta blicken löpa över horisonten och i fantasin se blåsande valar på håll men här hade Helena gjort allvar och hört sig för och nu packade vi in oss i bilen för att lämna Salt Air Cottage som förresten var en ren lyxupplevelse i stugboende.  Vid tolv-snåret skulle en båt gå ut och nu startade inte bilen. Helena tog det mkt lugnt, väntade, prövade att starta igen, ingenting! för mitt inre såg jag tillfället gå oss förbi. ” Den brukar göra såhär – den kommer att starta ”  – lugnade mig ungefär lika mycket som när Sheldon Cooper oroar sig för den röda lysande lampan i Pennys bil! Hur skulle vi överhuvudtaget ta oss härifrån? nästan två timmars körning från Portland – Helena vred runt nyckeln igen….Brrrum, brummm..puh, ja så länge vi inte stannade på vägen så skulle vi kanske komma fram.

Anlände till Depoe Bay i god tid, köpte biljetter och tog trapporna ned till bryggan där ett enkelt grov-renseri av fisk lockade till sig sälar.

Och där kom våran båt: Tacklestar!

Hur många var vi som väntade? kanske 15-20 personer. Uppskattade att vi var så få och att båten var så liten. hade oroat mig för min tunna jacka men precis som under hela min resa till The Big Country hade jag bra väder hela tiden, oavsett vad vi gjorde och var.

Whalewatching – spana på havsytan, ropa och peka, ja det var så det gick till och vi hade tur denna dag – vi fick se flera valar vid flera tillfällen, de dök upp ett ångmoln, en blåsning som hördes väl, vi var väl bara dryga 100 meter ifrån. De kommer upp tre gånger och blåser, sen dyker de efter mat och har vi tur när de dyker får vi se The Tail, berättade skepparn. Vi spanade och där kom den, Ohhh från hela båten när stjärtfenan visade sig och sakta försvann. Som urberg belamrade med snäckskal och  alger bröt deras ryggar vattenytan. Taggiga ryggsektioner och flata båtryggar gled förbi, inte alls långt borta. Det hände där och då medan jag pekade, valarna, gråvalarna visade sig, inte för att de ville underhålla, bara för att andas, dyka och äta och jag fick vara med. Det var stort! det var vad jag hade väntat på men inte trott skulle hända för man kan inte bestämma sig för att resa till USA för att hälsa på sin syster i Portland och tro att om man bara ber om att få komma till Oregons kust vid Stilla Havet för att eventuellt se några valar vandra förbi så kommer det att ske. Men det gkorde det. Dagen efter läste vi i valrapporten att båtresorna var inställda p g a för grov sjö och dagen innan vi kom var valrapporten lite klen men på våran dag visade sig  Depoe Bay från sin bästa sida! Och jag log inombords!

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer