Fint o Fult

Två veckors marathon följt av en helg med 22-timmars sömn och sedan uppstod hon, lägenhetsinnehaverskan, tillika undersköterskan och deltidspensionären Kerstin.

Krökte rygg i solskenet på vardagsrumsgolvet, spred ut fingrarna och nöp ihop om dem om det ljusa mattluddet. Kaffe, varmt bröd och god ost, kapslar av Havtorn, D-vitamin i brusande vatten och en sur pressad citron. Mmm!! och inpackning av paket. Sänd aldrig en mattfransborstare med posten om du inte har en därtill anpassad kartong.

Tankarna tog flera vändor innan de bestämde sig för att INTE ta bilen till tvätthallen.

dsc05364

Minusgrader i luften, parkerade vid Maxi där det var extra fult idag.

dsc05356

Genade över Viskan och poppade in på Återbruket där jag fann en glad blomma från 70-talet och en Alla Hjärtansdagspresent till en kär person.

dsc05380

Där har de gott om bubbelplast till inpackning och jag försåg mig väl. Träffade på en kollega som såg så fin och privat ut i sina egna kläder, knappt så jag kände igen henne. När jag träffar kollegor utanför jobbet ser de sundare och vackrare ut än nånsin, precis som jag känner mig när jag ränner runt i solen o friheten.

Ute vid Öresjö var det inte fult utan tyst och rent, bara ljudet av skridskoskär från några ungdomar som gjorde vackra åttor invid vassruggen. Tur att de höll sig nära land. Vattnet ligger öppet några tjugotal meter ut.

dsc05367

dsc05370

Det blev en bra dag idag med en kropp som orkade, och med ett psyke som slapp knaprande ångest, en bra dag med vidöppen himmel, en bra dag med dörren på glänt till Våren.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

JAKTEN PÅ OÖVERTÄNKTA REKLAMERBJUDANEN eller hur jag lär mig ngt nytt varje dag.

Dagar o nätter av monoton trygghet bröts tidigt tidigt i morse. Kunde inte sova!! men morgonblaskan hade kommit. Instucken i denna återfinns den reklam jag betackar mig för genom den lilla Nej Tack- till- reklamskylten som jag satt upp på min ytterdörr.

Efter genomläsning av de bägge delarna var jag fortfarande inte tillräckligt pigg för att stiga upp och inte sömning nog för att fortsätta sova, varför jag började bläddra i reklamtidningen, ja det måste kallas tidning, sett till material, format och antal sidor.

Jag läser aldrig reklam, den går direkt i tidningshögen för att därefter användas som packmaterial – snabb återanvändning. Billig mat är det alltid någon/något som betalar för  i slutänden och jag låter mig sällan lockas av just denna livsmedelsanläggning.

20170129_121917

 

 

 

I uttråkningens namn fastnade dock min blick på Borgmästarost 79.90, oj 30 kronor billigare än vanligtvis. Jag älskar den osten. Den smakar som jag förväntar att mig att ost till morgonmackan ska smaka. Inte nog med osten, billig torsk direkt från norska ishavet, äsch – inte åker jag ändå ut dit, en bit på motorvägen mot Göteborg, idag ska jag hämta sushi på vanliga stället och unna mig nu när lönen kommit. Passade på att ta med mig ett paket till inlämningsstället och tankade bilen efter det. Blev sedan sittandes i bilen medan jag sakta puttrade tillbaka mot sushistället men nja det kändes inte…jag kan ju köpa den där fisken istället, göra en god gratäng eller steka med kokt potatis till och osten! Jag är ju ändå ute och far, bilen är varm och drar lite på Eco-körning och har för övrigt bara avlagt ett enda besök därute på billighetsstället och det är ju söndag, inte så mycket folk men väl snö, ett grått mannagryn virvlade i luften och det kändes lite mysigt, med varm ända, go musik och den där osten och den där billiga brafiskade torsken i tankarna.

 

Så fick det bli! Hittade varken fisken eller osten till det bra priset så jag lutade mig över en frysdisk och frågade vänligt en butiksanställd var jag kunde hitta dem.

-Har du fått den reklamen idag? undrade hon.

-Ja, den kom i morgontidningen i morse, svarade jag, vetandes att det är noga var man sett billighetspriset, så mycket visste jag.

Hon rynkade pannan – Men då är det priserna för NÄSTA vecka! Jag ursäktade mig med att jag inte brukar handla utefter reklamerbjudande och hon fick ngt moderligt i blicken när hon trutade med läpparna och Mmmm:ade med en fallande ton. – Och åkt ändå hit ut, fyllde jag i med tanken.

Så det är för NÄSTA vecka det gäller. Man ska alltså känna till detta eller kanske läsa ordentligt, vilket jag gjorde när jag väl kommit hem med dyrare torsk, musslor, stearinljus och bananer.

Där står dsc05279

 

Det säger allt: 20/1 var en fredag i vecka 3, vecka 5 är imorgon 30/1 och så finns det reservationer och TRYCKFEL! Huruvida osten och torsken kommer att finnas där nästa vecka låter jag vara osagt – kommer inte fara ut dit igen. Att bara ta sig igenom denna livsmedelsanläggning och hajja till; nämen titta vilken härlig färg, va är det? pestovinägerdressing, ah…gott, och titta brödet är ju billigt, det där nybakta med lite skorpa på och almanackan där, jag behöver ju en och några kexchoklad, praktiskt taget gratis. Bombarderas av intryck, lust och olust, stress och besvikelse – jag VEET – det här är inget ställe för mig.

När jag lämnat motorvägen och stadskärnan faller flingorna stora och lätta just vid Djurparken och sedan vitnar landskapet helt uppför backen hem till mig. Det är vackert en stund.

Idag har jag lärt mig något nytt igen! Jag ska inte bläddra i reklamen eftersom jag inte är tillräckligt initierad och så finns där ju alltid Tryckfelsnisse.

tryckfel

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

GRÅTT?!

SALVE

2 januari var en vacker dag, ståtlig med solkrona på himlen, frostkalla trädstammar – jag skrev att det var en vacker dag att minnas om jag skulle få för mig att bläddra i min blogg.

Den bilden kändes bra att finna idag.

Fjärde dygnet av detta

20170125_150338 20170125_150349

som inte ens kräver skärpa eller rätt slutartid på kameran.. Vem kan se skillnaden? Luften är grynig av fuktighet och grå av en blandning mellan gryning och skymning – HELA dagen.  Har svårt att vakna, lätt att somna och kämpar för att vara vaken mellan dessa poler som enbart kan definieras genom att titta på klockan.

Det är is på Öresjö, tunn, opålitlig och grå. Tvingade mig ut, som jag gör varje dag, för att få lite ljus (belyst dimma) men det gör mig varken gladare eller piggare. Luften känns som någon annans utandning och ljuset, det som tv:n ger ifrån sig när man drar ur antennsladden. Nu har jag hört att fredagen och lördagen ska bjuda på blå himmel och sol så då ska jag inte sova länge på morgonen som jag gör nu och jag ska vara ute hela dan, kanske ta med där kaninskinnet jag köpte för väldigt länge sen – ta en tur ut till skogen och sätta mig på en stenhäll högt upp på andra sidan Viskan och bara vara där och betrakta skarpa konturer, klippa med ögonlocken och ana den där värmen som solen trots allt ger ifrån sig när den visar sig. Tanka, tanka….den där energin jag går på.

Alla hantverksaktiviteter jag planerat ta itu med har inte blivit av…inte ens storkoket av mat, närmare bestämt ingenting vettigt mer än löpande nödvändighetssysslor.  Det är i dessa tider som det helt enkelt är både roligast och bäst att umgås med folk. Ska strax dra ner på stan och socialisera mig med en god vän.

Varje år vid den här tiden (nov – mars) är det samma sak och aldrig att jag vänjer mig och när Våren sen kommer – alltid samma sak -”titta, åh, har ni sett..åh känn!!”….detta indikerar å andra sidan att årstiderna har stark inverkan på oss. En arbetskamrat till mig sa för några veckor så…”nej, jag bryr mig inte om vädret…jag tycker om mörker och dimma..jag tycker om allt väder! ”

Jo det är mer ett förhållningssätt antar jag , man klarar av det mesta om man bara anpassar sig…jag ser t.ex inte alls fram emot att börja arbeta igen på måndag men har bestämt mig för att försöka ha så roligt som möjligt tillsammans med mina arbetskamrater, och med det som mål tror jag att det både blir roligare att arbeta och att jag gör ett bättre jobb men vädret är kanske lika illa trist. Jo, alla säger; det blir ljusare, vi går åt rätt håll, ja ja…jag vet, men under tiden, under tiden man väntar…ska man få ihop det och det är ett knåpande och fixande. Min snälla äldsta systerdotter skänkte mig material inför min förestående renovering av lägenheten och idag orkade jag mig upp på vinden för att ta ner penslar, lack, verktyg och så hittade jag en massa gamla roliga saker och elektriska verktyg som kan komma till nytta…nån dag när jag orken infinner sig.

Den här bilden tog jag imorse, nu har det gått drygt 6 timmar och då ser det ut såhär 🙂

dsc05240

Jo vi går åt rätt håll men jag försöker befinna mig här och nu och vara i det som kanske inte känns så bra för jag vet att när det vänder, oavsett på vilket sätt, så kommer jag att uppskatta det – det blir en förändring och förändringar kan vara både bra och dåliga men de sätter vår anpassningsförmåga på prov och DET är bra! Det gäller att vara optimist! 🙂

Var en optimist! and the force will be with you!

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lite Vädertrams

SALVE!

Som tack för två arbetade ”nyårsdagar! välkomnades jag hem till en renskurad himmel, sotad skogskam och krispig klar luft. Det har tydligen varit en fin dag, lite svårt att se när jag är inomhus. Vid frukosten på jobbet sitter jag alltid så att skogen utanför ligger i mitt blickfång och där mellan träden anar jag, strax efter nio, tysta solskensindianer smyga med rödgult ljus i fjäderskruden, bara så sakta, nästan obemärkt och tyst reflekteras morgonljuset i vita trädstammar – sedan är det nästan över – gryningen och jag säger; titta titta solen!, men ingen vänder sig om.

Till lunch har adventsstakar, julstjärna och julgranbeslysning tappat sin strålkraft och istället bländas vi av solen på rentorkade bordsytor.

Hinner med att öppna upp altandörren och kisa rakt in i solen utan att höja blicken och när jag är på väg hem är solen det oxå – hem till sig nånstans närmare ekvatorn än var vi befinner oss.

Underbart är kort, skaldade Povel Ramel, men jag kan ännu njuta en stund  av den ljusgulgråa himlen, så lasagnen får stå och gotta till sig i ugnen lite till. Allt har sin tid, i synnerhet skönhet.

Det var en för er kanske tröttsam beskrivning av dagens väderlek men jag uppskattade att teckna ner den. När det gråas och regnas och jävlas så kan jag åtminstone bläddra mig tillbaka i bloggen och se att det fanns vackra dagar detta, ännu, nya år.

Balkongen och storfönstret vetter mot väster som en jätteplasmaskärm utan störande ljud eller textremsor, behöver bara vrida på huvudet några grader åt vänster så breder härligheten ut sig för mig.

dsc05015

Tänder ljus, släcker ugnen, drar in doften av varmt svavel från strödda tändstickor. Är det nu jag ska kura skymning kanske – kura i 16 timmar till innan dagsljuset återvänder? De två senaste dygnen har nyårsraketer och alltför livliga tankar hållit mig vaken alltför länge och det är en bleknosad och hålögd Kerstin som masat sig till jobbet men nu väntar ledighet, lite snabbt, 6 timmars dagsljus och jag tror bestämt att solen kommer att vara med på en kant där.

Sådär, nu har jag väl tråkat ut er riktigt ordentligt, hon har blivit väderreligiös på gamla dar, tanten i Backen.

Livet är gott just idag, just nu och detsamma önskar jag er inför detta nya år som vi ska ta oss an, vi som kan!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Året Som Rått

Vilket år det har varit!! det vet vi alla; 2016.
Enbart genom att minnas och inte använda mig av vare sig FB eller anteckningar ska jag försöka rekonstruera året. Händelserikt minst sagt; det började med att jag flyttade in i min egenägda bostad! det kändes stort! Januari var riktigt kall och snörik! men lägenheten med utsikt över Rya Åsar på en mkt lugn trafikerad gata, blev ett ljus i vintermörkret.

dsc02881

Planerna inför en framtida pensionering hade pågått ett bra tag och nu slog jag till medan bostadspriserna ännu var överkomliga i denna stadsdelen. Tillfället dök upp som hand i handsken och som ofta när jag ska genomföra något jag bestämt så går det undan!

Kort därefter var det dags med en mindre uppiffning av badrum/toalett. Sprang runt till sanitetsfirmor och kollade verkligheten men sen surfade jag så alla mina vanliga besöksplatser på nätet var nedlusade med reklam gällande duschhörnor . Det borde finnas någon möjlighet att stänga av flödet genom att skriva: Tack jag är inte intresserad längre, eller ” har redan handlat”.

Sen kom våren, den känns konturlös eller oxå är det bara minnet som inte fyller upp konturerna. De redan påbörjade planerna kring en deltidspensionering tog allt mer form och tillsammans med kollegan Yvonne tog vi beslutet att dela på en heltidstjänst, jobba två veckor, vara ledig två veckor. Det blev en del möten och samtal med arbetsgivarens pensionskonsulter och ett Hiii med papper och beslut och telsamtal bl.a. Till sommaren skulle planen börja gälla liksom en omfattande arbetsplatsförändring där grupper omformerades och personal bytte lokaler. Jag var en av dem som frivilligt sa; ” jag vill byta” och så blev det och fastän detta föregåtts av mkt gnäll och misstro blev bytet för min del alldeles strålande. En hel del nya kollegor och ett nytt arbetsklimat. Det var grejt efter 7 år på samma avdelning.

gung1

Jag tror att aktiva beslut föder nya ideér och till slut ser man en dominoeffekt.

Flytten hade inneburit en kvadratförlust på cirka hälften av vad jag tidigare hade. Vind och källare och lägenhet dignade av ett överflöd som jag sakta men säkert började sälja av, bland annat på den lokala FB-loppisen vilket var en ny och rolig erfarenhet.

Semestern var på ingående och jag for som vanligt, höll jag på att skriva, till Öland och min skolkamrat sen tidigt 60-tal; Eva. Det måste vara sjätte, sjunde sommaren nu. Det känns bra att börja sommaren där, sitter redan nu och längtar efter ljuset och färgerna, luften och samvaron.

dsc02741

Tidigt om sommaren träffade jag realskolekamraten Lena S och tillika Urban. Vi tre strålade samman över en bit mat i Ulricehamn och sa vi skulle ses igen senare, men ibland varken orkar eller hinner man med allt man vill. Lena och jag såg vid några tillfällen och Urban bara den gången men kanske får vi till det till sommaren igen.

Därefter for syster Carin och jag ned till Havstensund i vackert väder och ett par övernattningar i sällskap med äldsta systerdottern och hennes skara med barn.

dsc02927

Därefter hade jag lagt upp en nostalgitripp till Andreas i Lund som jag träffade på kursen Skapande Svenska i Uppsala 1982. Vi hade väl setts av o till men ändå var det nog dryga 30 år sen vi sågs sist. Det blev innehållsrika, annnorlunda och trevliga dagar tillsammans.

Sen for jag vidare till Folkestorp utanför Ystad för att möta upp min första kärlek; Mikael. Det var ett halvt sekel sen vi såg sist och det väckte upp många minnen och var för övrigt ett väldigt trevligt och rart möte.

20160710_172900

Min systerdotter Emma sommarjobbade hos min bror o svägerska några mil därifrån så jag passade på att träffa henne och göra en tur utmed Skånekusten.

Under mina sommarsemestrar brukar jag inte ha tur med vädret så jag bestämde väldigt hastigt att resa till Oregon och hälsa min syster Helena och fick oväntat sällskap av Lena min gamla flamma sen 80-talet. Det hade vid mitt beslut runt 30 grader varmt och det tyckte jag skulle bli skönt. En dag! sen föll temperaturen till svenska sommarnivåer men hela resan var en underbar upplevelse och jag har blivit så förtjust i västkusten där och trivs så fint med familjen i Portland.

dsc03648

 

Min transportbil började sjunga på sista versen och vardagsrummet höll på kväva mig med sina soffor och bord så jag jag sålde av och köpte nyare bil, en liten söt gul Humla, jag som inte skulle ha någon mer bil nu.

Ytterligare en nostalgitripp planerades till Ann i Södertälje, även hon en kamrat från realskoletiden och samtidigt ett möte med en för mig helt främmande människa med vilken jag hade mycket trevligt. I samma veva hälsade jag oxå på Emma som pluggar i Uppsala den här terminen och fick se stan med nya ögon efter nära 20 år.

Vad ska jag säga – minnenas parad, nostalgi, nya möten med gamla/nya bekantskaper och stora förändringar i min vardag.

Året är inte slut än men hitintills så förstår jag varför jag är lite trött nu – det har varit ett händelserikt år som gett mycket men oxå tagit på krafterna. Det känns bra denna dimmiga, eftermiddagsgrå dag som snart möter decembermörkret, att verkligen gå mentalt i ide. Är jag lyckligt lottad så får jag möta en Vår igen med nya och gamla vänner och min familj och slumrande planera in nya nostalgiturer till sommaren allt medan den svåra årstiden droppar, viner, slinter och mörknar ihop därute. Jag går i dvala nu.

dvala

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tack För Känslosamheten

Innerst inne har jag alltid vetat att jag ÄR innerst inne – och inte alltför ofta hittar ut eller lämnar ut, eller ens bjuder på det som finns innerst inne.

Hon hade låtit insikten sjunka in men nu meddelande hon till sina närmaste medpatienter att hon skulle snart flytta, hon, den äldsta i gården, hon som sett så många komma och gå, nu var det hennes tur, ett känslosamt avsked och rörande tacksamhet som hon upprepade  dagar i sträck tills dess att hennes nyfunna vänner brast i gråt så snart hon närmade sig frukostbordet eller i förtroende kramade någons hand vid lunchen.

-Jag ska flytta, ja, snart så kommer sonen och hämtar mig, tack för allt, tack, och ja visst ska vi hålla kontakten, vi har ju kunnat prata om allt, allt och det betyder så mycket att ha någon att verkligen kunna prata med. Väninnan vid frukosten plockade fram näsduken ur tröjärmen och torkade tårarna med glasögonen uppskjutna på näsryggen.

Helgen ägnades åt tacktal, innerliga försäkringar och många tårar. Inte ett öga torrt och de särskilt utsatta som vanligtvis kunde börja gråta för att solen sken eller att smörgåsen dekorerats lite extra lät nu tårarna flöda, ögonen hann aldrig återhämta sig från saltmängda avskedsduschar.

Hon hade sannerligen gett Känslosamheten ett ansikte.

Nu var det dags, jag hade varit upptagen med annat men hörde hur det anhöriga anlände, väskor och kassar bäras ut och fastän jag mottagit tacksamhet och kärleksfulla handkramningar dagar i rad, närmade jag mig henne och gav henne en kram, den lilla krumma kvinnan, det kändes som att krama en sån där ståltrådskorg man samlar upp löven i om hösten. Hennes tidigare koncentrerade drag av fokusering var nu helt utslätade och med blicken i min sände hon det öppnaste varmaste tack jag fått på mycket mycket länge och ögonen glänste av oförställd rörelse.

Nä, inga tårar nu, inte här, inte jag, det här är inte jag, jag är här – här innerst inne!!! men hon fann mig där, kanske hade vi mötts halvvägs hela den här tiden men först nu insett att vi bägge gläntat på dörren.

I kramen med hösten där emellan oss viskade jag att; du har varit en underbar patient (fast vi ska säga Brukare) åsså petade jag henne med fingret vid nyckelbenet och sa. och en massa roligt har vi haft oxå.

Nä jag blir inte känslosam på jobbet, det händer inte ofta, det händer väldigt sällan, men NÄR det händer, stannar det kvar……innerst inne.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Dominoeffektens resultat

Vaknade efter elva timmars god sömn och låg och drog mig en bra stund tills jag erinrade mig parkeringen. Ja, den stora böteslappen för att stått för länge på min fria parkering medan jag var bortrest, reste min ragg sedan jag räknat på timmarna, japp, snart 24, då hinner jag inte med frukost åh nej, tog aldrig fram brödet ur frysen igår kväll, lika bra att fara och handla bröd så får jag flyttat bilen samtidigt.

Väntar på att räkningarna ska dras från kontot och i plånboken fanns bara en tjuga och några kronor, hmmm…några kronor…igår hörde jag återigen på radion om de nya mynten, lika bra att göra sig av med de jag samlat i en burk för framtida hundinköp. Oj, det blev en del, både till bröd att äta och frysa in och kanske något mera, men har bestämt mig för att inte slösa längre, åtminstone inte denna månad. Det plingade i mobilen – äntligen ett bud från Tradera, kanske lossnar sommarens säljtorka äntligen!

Väljer att INTE handla på Netto i min stadsdel om jag inte är lat och tvungen, det är något med atmosfären därinne, en slags deprimerad sunkighet och spärrgrinden in som gnisslar för varenda passage och för en in i ett plockepinnlandskap, varor på golvet, vingliga staplar och sorgliga skepnander som drar ikring med slingor av rök och alkohol i utandningsångorna och trumpna kassörer som kanske inte har så mycket att vara glada för i sin arbetsmiljö.

Jag tog bilen ner till Knalleland och småpratade med en vänlig kvinna bakom kassaapparaten medan jag matade in alla mynt i boxen. Billigt idag! och ändå köpte jag mer än vad jag tänkt. Absolut inte tomater eftersom de numera smakar så lite och jag är bortskämd efter att ha ätit mina egna små söta, men…. Makaroner, jo de var billiga och länge sen jag åt och en smak av muskotkryddad makaronstuvning for över mig och brödet…ja det var särdeles billigt och nybakat.

Har absolut inget att uträtta på Emmaus eftersom jag sparar men…Traderabudets pling gav mig spring i benen så jag rann uppför rullmattan och går raka vägen fram till den fina pressglasskålen med ett puntelmärke stort och vasst nog att skära sönder alla fingrar på en klåfingrig hand. Billigt!

Nu är bilen ”nyparkerad” tror inte jag ska ut varken med den eller utan den idag, regnet är kompakt medan luften förbluffande ljum, nå får se hur det blir, dagen har bara börjat och min dominoeffektstund tog in alles bara 45 min och då hann jag både kamma mig och borsta tänderna.

Fint resultat va!!

dsc04097 dsc04098

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar