Allmänt gnäll från ett långvarigt sjukläger

Salve!

Jag har lyssnat en hel del på radio de senaste tio dagarna och idag ställde sig undran som en gråsugga i vägen: Vet vi ingenting nuför tiden? Basala frågor ställs ständigt och besvaras med att det måste undersökas, inventeras, utredas….kan vi uppfostra barn? är det ett värderiktigt ord att använda – uppfostran?…i slutet av programmet framstod förskolebarn som universala genier och vi vuxna som ledbrutna och lite tråkiga vägledare som borde utvecklas mera. Inte alls som några Yoda´s, inte ens som energiska, hårt arbetande, underbetalda pedagoger/dagisfröknar. Dagisfröken, nä det är inte heller värderiktigt…eller befinner vi oss här – nu – där kraven på snabb, tidig utveckling av formbara individer är ett måste, inte en stund får gå förlorad, skjutsa in grundskaper så tidigt som möjligt,  ungar fattar snabbt och det är ju så fantastiskt att barn lär sig så lätt och är så nyfikna bara man nivellerar och inte på ngt vis kväver deras nyfikenhet, sen ska de ut och konkurrera om en plats i världen. Vet att många viskar – vad är det för fel på pedagogiska lekar? och jag känner – låt ungarna vara ifred och hitta på själva. Låt dom slippa vuxna som hukar över dem medan de leker. Men …jag har ju inga barn, så vad vet jag?..minns bara att under min uppväxt fanns de vuxna på avstånd och det var bra, jag växte till som  upptäckare i min egen värld…vuxna stod för maten, skyddet och hemmet. Ah, jag hör hur ihåligt det låter i denna progressiva, hetsiga, nya tid, men det är så det känns.

Är livet en tävling? när kommer man i mål eller går livet bara runt som en 400 meters löparbana där ngn klockar in en , varv efter varv tills målfotet sätts. Kom du med på bild, bröt du linjen först…vad blev priset eller var det vägen som var mödan värd?

Tja, jag kunde säkert sysselsatt mig med annat än att läsa Alice Munro som tyvärr tråkade  ut mig fast jag valde fritt att avsluta och påbörja novellerna som jag ville, behövde inte ens bekymra mig för att inte bli trött.

Under några dagar tömde jag med obeslutsamhet och ingen framförhållning  ett helt skåp med glas och packade ner i banankartonger för vidare befodran till Erikshjälpen, när orken återvänder. Har bestämt att demontera och reducera innehållet i mitt hem och göra det flyttförberett…kanske dyker lämpligt objekt upp i brådrasket och då är det bra om feng shui varit på besök. Just nu sysselsätter sig tankarna på vinden…där finns en hel del att lägga mitt krut på…men det får vänta lite till.

Annars är det inte så mycket annat jag kunnat företa mig. Är trött efter en virusinvasion som påbörjades samtidigt som mitt ivriga radiolyssnande.  Går in på andra sjukskrivningsveckan och har alldeles för gott om tid till att fundera och lyssna in pågående radioprogram. Tv:n´s utbud ägnar jag kvällarna åt men minns oftast inte vad jag sett. Utbudet är katastrofalt dåligt med undatag för en och annan ljusglimt på 1:an och 2:an. Tyvärr kan kvalitéprogram oxå innebära smärta och ångest, men det får jag ta. Hellre svidande verklighet än tramsiga reality-såpor med hyper-pladdrande läppsvullna ungdomar som trilskas som småbarn över uteblivna löften om en ny bil eller nytt lyft av brösten. Matlagningsprogram i det oändliga från världens alla hörn, på havet, vid stranden, under eken, i partytältet, på gården, i lägenheten, i skogen, i gruvan, på ön, i utlandet, på restaurangen med vännerna, på festen, på middagen, när det är bråttom, när alla vill ha olika, när lammen halstras hela över öppen eld,  utförda av kändisar, barn, vanligt folk, kända kockar o.s.v  i oändliga tävlingsvarianter där det helst ska gå väldigt fort – det är viktigt att det går fort och blir snyggt och outsägbart gott och en dessert på det som heter duga och får alla att gå ner på knä i en halvorgasm.

Sen är där bygghetsarna som demonterar och bygger fastigheter och hus och renoverar lägenheter högt och lågt med svårflörtade spekulanter som söker annat boende, gärna närmare havet eller vill slippa en så stor trädgård, ha bykrogen nära men inga grannar, högt i tak med mkt tradition men superbekvämt och lättstädat och billigt  men ändå kan hosta upp 5 miljoner och  de som letar virke och detaljer i åratal innan de inreder den där gamla fäboden medan ngn lagar lunch ute  i veteåkern.

Ja jag har haft en himla massa tid  som sänkt mig till den trötta, utledas nivå.

Men vädret har varit fint, jag har tyckt om att betrakta det hemifrån och glatt mig åt tomaterna som ploppat fram som små puttekulor på plantorna. En och annan röd har slunkit ner.

Ser fram emot helgens retroaktiva firande av syster Helenas 50-årsdag i Blå Huset! Säkert renderar den ett betydligt trevligare blogginlägg – med bilder!

Det har varit lite synd om mig men mest har det varit urtråkigt! och jag har längtat efter att få aptit på Mama sushis vegetariska Norimaki, men nu har jag gnällt av mig en del. Ta hand om varandra! och ät något som smakar gott.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

En Sån Dag Det Blev!

SALVE!

Åsunden flyter som en dimma nedanför Ulricehamn och när jag kommer närmare ser jag delfiner, skyndar mig med kameran medan de bryter vattenlinjen och forsar fram och gör sina klassiska hopp. Är snabb med kameran men zoomen krånglar just som en delfin dyker upp framför mig med sjögräs i munnen. Staden lyser med sina träbyggnaderna och nästan ler i solen. Allt det där hände på väg från min psykolog som hade valt att ösa sina bekymmer över mig så jag kände mig en smula förvirrad.

Ljus men inget regn, ingen blåst och vaknar på svala linnelakan efter en hel natts sömn. Jag njuter av mina drömmar oavsett innehåll och rena mardrömmar har drabbat mig ytterst sällan. Drömmandet är en barndomsuppfyllelse; min pappa frågade mig när jag var runt en åtta, nio år vad jag ville bli när jag blev stor och jag svarade att jag skulle ligga i en himmelsäng, som prinsessorna hade, hela dagarna och bara drömma! Min säng är det inget särskilt med förutom att den fyller mig med goda drömmar.  Väljer att äta min frukost framför köksfönstret på den slitna pinnstolen med det minimala ekbordet placerat så att utsikten fyller hela fönstret med blandad, frodig grönska. Ser på himlen, på träden, på stilltjen och undrar om det verkligen blir busväder som utlovat. Har ändå bestämt att ta mig en tur till Limmared och besöka antik och loppisaffärerna.

Samhället kryllar redan strax efter tio av människor och det är med ett nödrop jag finner en ledig P-plats. Butik efter butik med tomma, halvtomma hyllor och en butiksinnehavare med rosor på kinderna förkunnar att ruschen har varat i över två veckor och att deras lager är tömt, vilket inte inträffat tidigare. Jag gör några småinköp och kan njuta av utbudet trots trängseln inne i butikerna. I den sista av dem som oxå bytt ägare och inriktning berättar den vänlige mannen att ett tv-inslag för två veckor sedan är anledningen till det fattiga utbudet och de stora folkskarorna. Vi har blivit utsedda till ett nytt Antik-centrum säger han glatt. Vi hade tänkt renovera men fick istället hålla öppet, här har inte varit tomt en sekund och sen var Sjuhäradsradion här och intervjudade – ja det har varit fina affärer. Här är  länken till en snabb intervju och lite vyer över ”det nya ”Antik-centrumet”: Limmared .  Det blir en härlig höst att se fram emot när handlarna fyllt upp hyllor och lager och själv ser jag fram emot ännu oannonserade auktioner i bygden. Riktigt nöjd med mina fynd blev jag men har inte hunnit packa upp dem än. Tänkte packa några leveranser och sen handla något gott att äta innan ovädret drar in.

Löpsedlarnas feta svarta rubriker: Så drabbas sjuhäradsbygden. Som i oktober. Översvämningar att vänta. Inte droppe föll förrän jag just satte ner ändan på förarplatsen och drog iväg hem. Lite ruskande i träden och småstänk men ännu så länge; nje, inget katastrofväder och jag går fortfarande barfota i sandalerna. 12 grader utomhus och mina krikon är fortfarande naivt gröna

Byter om till slappa, mjuka kläder och ordnar i tankarna den plockmat jag köpt till eftermiddagen eller tidiga kvällen. Inga fler utomhusaktiviteter idag och nu blir det både spännande och kanske skrämmande om ovädret verkligen drar in.

Såhär långt har det varit en riktigt bra dag i många avseenden och nu har jag uppackningen av varorna att ta itu med och en massa smågott att stoppa i magen. Ha en riktigt bra busväderseftermiddag alla !

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

BRANTA BACKAR GEOGRAFISKT/KÄNSLOMÄSSIGT O TENIKSTRUL

På hemväg från stan hade jag tänkt ta mig in på en annan väg än den vanliga träliga Trandaredsbacken. Jag är på cykel och det går så bra men när backarna kommer mår jag rent illa!

Minns som barn backarna i Ulricehamn, hur jag stod upp och trampade tills jag blev helt stillaståendel och nästan välte. De här backarna är snudd på värre och äldre har jag blivit. Tänkte lura backen idag, ge mig själv nya vyer och ny lust att ta mig uppför och vek därför av och tog mig upp i ett område, som om möjligt, var ännu brantare. Fick stanna upp, vila, dricka vatten – jag hatar skitbackarna!! varför valde jag att göra såhär? Enda glädjen var att få susa ner sedan, från nya höghuset till min port. Svetten skvätte och de jag mötte på väg upp måste ha hamnat i mitt duggregn av svett. Jag ser dom dagligen hur de trampar uppför, härutanför och jag förstår inte hur de orkar och hur de motiverar sig! Jag avskyr uppförsbackar! har alltid gjort! och det är jag som är Kerstinibacken!

Cykelturen föranleddes av att Moses som installerade min dator sa att jag skulle köpa en HDMI-kabel så att min bild på datorskärmen skulle bli om möjligt ännu bättre.

Rann nerför backen, fick bromsa försiktigt för att inte dåna iväg alldeles – ja jag har blivit rädd för att fara omkull och inte har jag någon hjälm och tänker inte skaffa någon heller! fast jag minns småstenarna som trängde in under huden på knäna när jag cyklade omkull i de grusiga nerförsbackarna som barn.

Hann bara stå fullkomligt stilla i cirka 2 minuter gloendes på en halv vägg av upphängda förpackningar innehållande HDMI-kablar innan en ung kille kom fram och frågade: Har du hittat vad du söker? Naturligtvis inte! så  jag litade helt på honom när han gav mig förslag och info. Billigt var det inte, men…finns det nåt som är billigt idag, som rör datorer, teknologi eller vad nu termerna lyder för all teknisk skit vi drar på oss? Den här tingesten skulle hålla i tio år, sa han och det var 30 dagars ångerrätt och ett års garanti. Ja va fan! jag tar den! och passar den inte så har jag pengarna tillbaka.

Har hållit på nu i nästan fem dagar med den här nya datorn och jag löper närapå amok, nerverna ligger utanpå skinnet när jag lägger mig ner och jag skälver som ett nyfött rådjur och undrar varför i himmelens namn jag köpte en ny medans den gamla fortfarande fungerade?! Jag vet svaret förstås – Framförhållning!

ALLTING är nytt och kräver ny inloggning, nya lösenord, ny kunskap och engagemang. Jag är en humanist och estet i mitt fundament och den här ”teknik-resan” gör mig helt urvattnad på energi och tålamod och ändå kämpar jag på för det är så att; min dator med tillbehör är både förutsättningen för min största intresse och möjligheten för en inkomstkälla jag inte vill/kan vara utan! Min värld kan störta samman för mindre – men det här är stort.

Jag visste inte att jag var en sån räddhare innan jag lärde mig leva på egen hand. Det är ju så mycket lättare att leva med någon där man hjälps åt med både huvudbry, känslor och praktiska ting. Är man ensam, kryper svagheterna fram i en skepnad man inte riktigt känner igen.

Jisses vad jag har lärt mig mycket! både på egen hand och med stöd av svar på frågor jag ställt. Trial and error är ändå det magiska och det som tar all energi men samtidigt stärker självförtroendet! Min syster Carins ord finns där hela tiden: Själv är bästa piga! och ändå hade jag önskat att jag hade haft en dräng som skött allt detta åt mig! Ja jag betalar gärna för tjänster, men det finns gränser förstås och det finns stolthet och envishet men kanske framför allt; nödvändighet och insikt om att det är bara jag som kan driva detta.

Jag skulle hellre gett mig hän åt den goa romanen jag läser på och besökt flera loppisar, gjort lite utflykter och njutit mera av sommaren men nu har jag ställt till det och sitter här med de här jävla teknikprylarna och försöker trampa upp vägar i hjärnan som slammat igen p.g.a av för mycket fokus på  ” mjukvaran ” i livet.

Medan jag ändå var nere i stan, drog jag en repa genom innerstan och den vattenburna delen, för er som inte besökt Borås på länge men ändå har en bild av den, vill jag bjuda på de här bilderna; Borås i förändring! Jag älskar inte den här stan längre som jag gjorde förr och den betyder inte lika mycket men de här delarna, de här intrycken känns bra och om man låter bli att plåta den katastrofala logistik/transportsituationen kan Borås te sig som en härlig stad att besöka. Nota bene: Kulturengagemanget är lovvärt och det värdesätter jag!

blå vagn höghuset nobel orangeriet viskan2Jodå jag kom ju hem, svettig, kastade fram kabeln och installerade även den med gott resultat och sedan lyssnade jag på Leila Bakar på P1 och tänkte; Jisses vad lyckligt lottad hon är, så mycket kärlek det funnits hela tiden i hennes liv och så många kärleksfulla människor och jag blev inte ens misstänksam – tänkte att; ja – kanske kan det vara sådär för somliga!

Härligt solsken och en go brassestol att vila i medan jag lyssnade; hon hade valt bra musik! och samtidigt ett musikval som är den sorgligaste, mest smärtsamma och vackra jag vet!

Inne bland krassebladen i skydd av solen plirar Kinamannen!

chinaman1

En tid tillbaka har jag noterat och bekymrat mig för att jag aldrig gråter. Jo jag kan skrattgråta åt tokigheter men inte gråta sådär som när sorgen och smärtan kommer över en.  När  Pachelbel; Adagio spelades upp kom tårarna som jag längtat efter. Musiken hade jag valt till min mammas begravning för så många år sen – mer än ett halvt liv sen!

Det blev en bra dag idag i det sommarfattiga semestersverige! min semester börjar dra sig mot arbete men än återstår dagar som jag uppskattar och försöker ta tillvara på  men den här sommaren har varit den tråkigaste, segaste, smärtsammaste på länge och vädret har nog aldrig varit sämre. Ändå har det vuxit fram något hos mig under de här veckorna som jag tror kan bära frukt framöver!

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

MAXAD SOLSEMESTER

11 juli, SMHI lovade sol och värme där jag bor. Dagen var tänkt och planerad men stjälptes och blev annorlunda men väldigt bra.

Solen skiner och det är varmt just nu så denna dag måste jag sitta här… med plytet rätt upp i sol-fejjan!

En av de bästa fördelarna med min lägenhet är att den ligger i öst-syd-läge och att jag har balkong. På balkongen har jag framgångsfullt skördat tomater flera somrar. Förra sommaren åt jag dem som snacks, blandade i sallad, kokade in och gjorde tomatsås av dem och hade ändå skålvis kvar att sätta fram i solfönstret för eftermognad.

Denna fann jag idag! En enda! Har överlåtit åt naturen och omständigheterna att låta tomatplantorna vara – vädret har helt enkelt gjort det omöjligt att sköta om dem!

011

 

En lördag utan loppis är ingen lördag och resultatet kändes helt ok. Väl hemma var Sommar Sommar på väg att starta upp i P1 och solen sken, det var varmt och jag fällde upp den nyinköpta brassestolen för andra gången detta år. Där satt jag i nästan två timmar och NJÖT, ja det ordet är det enda jag kan använda. Solen brukar smyga runt taknocken vid 1500-tiden men jag kan flytta stolen allt närmare balkongräcket och denna dag  flyttade jag fram stolen ända in i yttersta sydöst-hörnet för att suga i mig det sista av dagens sol, det kändes som att bli betjänad på en lyxrestaurang vid medelhavets strand!

 

Jag är uppväxt i egen fastighet med trädgård och frihet att sola var jag vill, i alla väderstreck och gå på gräsmattan med bara fötter, äta bär från buskar och för övrigt pyssla med vad jag vill. Nu har jag sedan några år strandat i den här lägenheten och idag försökte jag gilla läget, vilket inte var särskilt svårt eftersom morgondagens väderprognos inte med en parameter överensstämmer med dagens! Jag mådde bra..! och gjorde som man säger numera; tog vara på stunden!

Utsikten är som insikten; stationär och inte särskilt kär! men såhär ser den ut och en vas i glas hade jag med mig och ville gärna ta reda på om den kom från Åseda som jag trodde!

015

 

Dagarna i Hälsingland bjöd på hetta några dagar och det kändes som  ett rent meteorologiskt paradis! men sen drogs gardinen ner och först idag, en vecka senare återkommer känslan av sommar. Är det då inte ganska normalt att sakta in, i takt med solen, förflytta sig med den?  och undan skuggan – sträcka sig som en soltörstig växt mot den gigantiska livgivande himlaskivan!??

018

 

Tallskog och bär-ris…en känsla av att vara ”hemma” igen.

Den balkongshow jag bjöd på idag var gratis, jag kunde krumbukta mig hur som helst för att få suga i mig sol! 15.15 var det över! tänker att, det är så här det är att bo i lägenhet – vill jag nu ha mera av detta goa måste jag ge mig ut, uppfinna ett läge där jag passar in och ihop med vädret. På en plaststol i trädgårn där solen dragit sig undan, med gårdagens tidning och ett ljummet glas The på bordet! Nä, det funkar inte! Hellre väntar jag på nästa positiva prognos som förmodligen dyker upp om drygt tio dar, när jag ska börja jobba igen…..inte att förakta…mina kollegor behöver gott väder på sin semester när vi byter av varandra i mitten av denna sommarmånad!

Jag hör det nästan varje dag! pissväder…och jag bestämde mig innan semestern..vädret betyder ingenting…det är ledigheten som räknas…nu sitter jag och suger på en besk tumme men är ändå glad att Just Idag..blev en bra dag.

Gilla läget! ta det som det är, carpe diem och annat tjafs…jag kan inte ljuga inför mig själv…soligt, varmt väder i Sommarsverige!..betyder nästan allt! Sommaren i Sverige är en förväntad fest som ska slå väl ut och vi Vikingar är beredda att tåla nästan vad som helst!!… och just nu bidar vi bara…väntar, hoppas, längtar efter att det ska vända och bli varmt och soligt igen så att vi kan växa!!!

006

Lejonet som njöt i kvällen igår när jag la ut fotot på FB , skiftade så vackert i guld en timme senare, (photoshopade inte..det är detta som är så vackert och speciellt med glas!!!)Här bara glöder han av sig självt! Det är därför jag älskar glas!!!!

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Annorlunda SommarSemester

There´ll be days like this…sjunger Van Morrison. Jag lyssnar på Moon dance oxå och blir alldeles lyrisk av den gungande jazzen. Har börjat plana ut, landat en smula men fortfarande vill jag göra det mesta i hast och helst samtidigt.

Dagarna på Öland fick mig att bromsa upp eftersom jag redan dagen efter midsommarafton låg  på vägen, den öde vägen till ön…en lugnande resa som dessutom gick rekordsnabbt beroende på valet av dag – det kunde inte varit bättre.

012

Min gamla skolkamrat som det nu nästan blivit lite av en tradition  att besöka, ska inte nämna hur många gånger eller vilka år jag varit där eftersom vi är oense. Vi dividerade och konstaterade att mitt minne är inte hundra längre, men vad spelar det för roll, nu har jag lämnat ön med färja via Byxelkrok.

Eva i sitt esse! 043

Det var värt slanten det kostade. Inte bara för att spara tradiga vägsträckor utan även för den mini-sommar jag fick uppleva. Vi startade i blåst, blå himmel och sol men varmt var det inte, men längre ut på öppnare vatten  sken solen som en strålkastare inifrån en mörk teaterlokal ner på scenen  där jag gungade fram. Fann ett hörn i lä på däck och somnade nästan i dunket från dieselmotorerna och swischet av vatten mot båten. Solen smekete så rart och jag gladdes åt mitt beslut, trots att min båträdsla hellre hindrar mig. Båtar, broar, flygplan, ..det är f’ärdmedel och färdvägar som lätt skrämmer upp och hindrar mig. Att överhuvudtaget göra ett studiebesök i en ubåt skulle vara  helt otänkbart!!! Mina nojor hindrar mig men nu har jag bockat av några- stuckit ut näsan och satt ner foten framför fegisen inom mig.

Flugit till Usa, åkt färja i blåst, levt ensam i över 5 år ( rekord i ensamboende, jag som alltid sökt relationer och velat bo ihop), lämnat viktiga beslut till andra (mitt syskonbarnbarn håller på att köpa/beställa en ny stationär dator med tillbehör) Spenderat semestrar på egen hand och haft en halvöppen agenda under merparten av tiden. Planerat, genomfört och faktiskt njutit av frukterna. Annars är jag rädd mest hela tiden – för allt- det har jag alltid varit men dolt det och jag tror att många av de som känner mig inte förstår vilken harkrank jag i grund och botten är.

På däck satt bara jag och en äldre man med grå tinningar och med  en bränna som täckte varenda millimeter av honom som var synlig. Trots lite skyar satt jag ute hela tiden och först när solen sken stadigt och på allvar, vågade sig en tvåbarnsmamma ut. Hon satte sig bredvid mig i  en lotusställning och..mediterade..! så onödigt…själva stunden VAR en meditation… Hennes pojkar rusade ut och in och hojtade; fryser..fryser inte..fryser…fryser inte.. medan mamman knep ihop tummen mot långfingret och sträckte en aning på ryggen. – Mmmm….  mmm lite ironiskt!!! ..mmmmm…

Eva är en tålmodig guide som utstår mina loppisbesök men även  visar mig runt. I år var vi upp till norra udden och Långe Erik. Fick där en dejaveu. – Här hade jag varit förr – som barn…

022Årets godaste måltid som jag till Haget´s personal komplementerade.

 

Rödbetor/chevré, valnötter rullade i honung, ärtgroddar (ngt jag ska börja använda) en mkt välsmakande parmaskinka (som inte gav den där köttkänslan – ja jag gav efter…) Leifs egenbakade surdegsbröd går utanpå allt annat bröd jag smakat!!!  övrigt; små söta tomater o.s.v Till detta en Kalmar-öl enligt bild, en slags weiss-bier som lyfte maten och maten lyfte ölet – ja det var en otroligt god lunch som jag å det varmaste kan rekomendera om ni har vägarna förbi Öland : http://www.cafehaget.se/

020

Efter fem dagar på ön glömmer man lätt fastlandet. 067

 

Sprang precis ut eftersom solen visade sig men när brasse-stolen väl var uppfälld kom ett stort moln! Det är annorlunda denna sommar…det är ovisst att planera   ..oj nu hann jag ut i nästan tio minuter och solen hinner göra mig brun samtidigt som  den torkar min falska gräsmatta….. En oviss resa upp till södra norrland och en bekant som jag träffat några gånger för cirka 23-24 år sen ligger framför mig. Det känns spännande…De där åren av frånvaro har glimtat till sen vi blev vänner på Face Book för några år sen men annars är det bara vaga minnen av spenderad tid i min ”ungdom” som jag minns. Om några dagar tar jag tåget dit upp och jag ser verkligen fram emot mötet..oavsett…det blir annorlunda!

Solstunderna på balkongen är minutkorta men dejliga.En arbetskamrat sa, apropå när vi gnällde över det dåliga vädret i vårt land: ” Om det inte  passar så flytta någon annanstans” . Tillsammans med några andra ägde hon en andelslägenhet i soliga Spanien! Jag klagar inte egentligen. Har jobb, bra bostad, är frisk, lever i ett land som ständigt grönskar och ger mig social och ekonomisk trygghet. Det finns faror som lurar och ett o annat att beakta men jag är priviligierad som lever i detta land även om solstunderna på balkongen är få denna sommar! det finns alldeles för många människor som kommer hit och inte har någonting, inte ens en solig sommar! och deras värld kommer att bli väldigt annorlunda, men på ett annat sätt än min! Jag missunnar inte ngn en plats i solen men jag känner att de som kommer hit av andra skäl än brist på sol kommer att möta en annorlunda värld – långt borta ifrån min välkända ”annorlunda” upplevelse av denna sommar. För mig handlar det om semester, för dem..om något jag inte kan föreställa mig! Ett helt nytt liv!!! Det har jag aldrig varit med om – inte i den meningen! Ni är välkomna hit! detta är ett slags paradis! – jag vet…men vi har alla olika bevekelsegrunder.

Det här är mitt senaste känslomässiga minne av sommar! det ligger inuti mig som ett frö av det som är jag!068

 

Torrt varmt och vidder – det Öland som finns i mina barndomsminnen.

Det har bara gått 5 dagar av min semester så jag ler lite inombords – tänker på mina arbetskamrater, både de som är lediga och de som fortfarande måste jobba!  Det här blogginlägget är för er! Till sensommarn möts vi igen! och jag tänker att vi är faktiskt  ett team: hela tiden- jag är ledig – du jobbar – jag jobbar –  och vi  gör det tillsammans..och sen är ni/vi  lediga och så jobbar vi— liksom en melodi – vi driver vår arbetsplats -det är vi som är styrkan – vi som gör det!! fast vi kanske inte tänker på det – just sådär! men vi driver den där arbetsplatsen tillsammans – och det är fantastiskt bra gjort – jag tror inte ens vi fattar det!! :) åsså tänker jag…om vi bestämmer oss för att förändra villkoren…borde vi förändra…..å andra sidan…nu är vi över sextio en del av oss…men …vi är ett jävla gott gäng…låt oss göra det bästa av de här sista åren :) Vi har levt utan ”chef” en bra tid! Vi are the boss!!!! :)

 

r

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Limbo

Klockans visare snurrar sakta, indikerar olika klockslag. Ute är det ljust mest hela dygnet så tiden betyder ingenting förutom att den segar sig fram och alstrar en slags otålighet i mig som jag inte ens behöver hantera eftersom jag är så trött, seg och nerslagen efter en rejäl förkylning. Har sagt upp mitt tv-kanal-paket men reagerar knappt på de uteblivna resultaten av tryckningarna på fjärrkontrollen.

klocka

Gjorde en realty-check efter att ha friskanmält mig vid lunchtid; loppis – näpp – det fungerade inte alls, orkade varken betrakta eller känna något men blev desto mer upprörd när jag insåg att det var studentkortege i stan. Trafiken korkade igen stadskärnan och insåg då hur omdömeslös min utflykt varit. Hade lyssnat på radion hela f.m och hört direktrapporter från lastbilsflaken, dunket, skriken och glädjen, ändå lyckades jag inte greppa att det var in i den smeten jag begav mig. Den ljusnande framtid är er!

student

Lite av det ljuset fångades in någon timme i den nyinköpta brasse-stolen på balkongen, P4 inpluggad och slapp i kroppen som en trasa utan några som helst tankar, förflöt en stund men sen gav jag upp. Jag var i Limbo!

10 juni. min pappa skulle fyllt 91 om han levat idag och det är tider för avslutningar, anslutningar och insikter.

Fisk som tinar långsamt i en skål blir mat senare – på nåt vis. Jag tänker en del på semestern som kommer snart, eller är det jag som rör mig emot den? Rör mig så långsamt och önskar den ska vara länge, att varje dag ska vara som en Limbo-dag. För er som inte orkar slå upp andemeningen i detta ord: ” Att befinna sig i limbo  är att vara i ett ovisst tillstånd eller i ett mellanläge, en obestämd väntan utan att veta när, eller ens om, något kommer att hända. ” Det är det perfekta konceptet på en semestervila.

inaktiv

Jag behöver vila: Min kropp är inte särskilt vältalig…den skriker: Nej!! stanna upp!!! men jag lyssnar inte och uttrycker min inre mening klart; ställa upp! – göra sin plikt! undvika skuldkänslor och ta hand om mig själv sen… när jag har semester och oftast blir sjuk då, när jag slappnar av…det har hänt så pass många gånger att det inte är någon tillfällighet.

Det där jag sett fram emot, vilan, miljöombytet, nya möten och nya horisonter, blomdofter, rälsdunk och brus från havet, skogsdoft och mygg-ining över stilla insjöar…samtal som både sträcker sig över tid och in i tiden så att Limbo upplöses och jag likt ett barn på nöjesfältet rutschar ut i mjuk sand efter en vinglig, vådlig färd däruppe i det okända – det är semester!

 

..men just nu är jag trött och sjuk och ser fram emot att ha morgondagen till återhämtning…fast jag satt upp tid i tvättstugan……men det är Nu det händer! det är Nu vi är mitt uppe i det, inne i det som vi längtar efter fast vi knappt kan hantera det- Nuet!

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Den Gamle Skräddaren Och Tankar Kring Aktiviteter

Hade sett fram emot kvällens auktion. Arbetar 3 av 5 onsdagskvällar och varannan onsdag är det auktion på favoritstället så det  är inte ofta ledigheterna sammanfaller . Medan jag körde ut i den sköna seneftermiddagen beslöt jag mig för att inte övervara auktionen utan istället lägga bud och sedan fara hem, sova gott och vakna till ett telefonsamtal som bekräftade att en del av mina chansningar gett resultat. Ibland orkar jag helt enkelt inte ha roligt fast jag så gärna vill.

150Vaknade tidigt och såg solen måla grå skuggor över rummet – väntade –  men inte ett ljud ifrån mobilen som var uppladdad, uppdragen på högsta ringvolym och väldigt nära till hands. Det hände mig en gång att jag missat samtalet och det dröjde flera veckor innan jag blev varse att jag hade vunna auktioner att hämta. Slår ofta av volymen eller stänger av den när jag inte behöver använda den, vilket somliga har mycket svårt att förstå!….det råder en utbredd uppfattning om att man måste använda sin smartphone om man har en….och väntade. Mellan 0800 och 1200 dagen efter ska prylar man vunnit hämtas..kvart över åtta steg jag upp, började med att plantera om en tomatplanta som såg ovanligt livskraftig ut, de andra slängde jag!

180

Det har aldrig hänt förr att jag slängt plantor jag själv drivit upp men insåg att det är inget växthus jag bor i ,sorterade ut fem stycken och det får räcka, men jag skämdes – det är inte riktigt ok att kassera något levande. Dessa frösatte jag 6 april och nu är de nästan 1 meter höga.

Inget samtal, diskade, fixade frukost och surfade på nätet. Tyckte att de bud jag lagt var höga och många till antalet så visst borde jag fått något! men näe….så i ren uppgivenhet tog jag mig an fönsterputsningen som jag ruvat på länge. Dammsög och plockade med roligheter som blev handlat under min Höganäs-tur i helgen. Bar hela tiden mobilen i fickan men började vid halvtio-tiden fundera över att städa balkongen och lägga ut min konstgjorda gräsmatta på den –  DÅ…ringde det! och jag drog blixtsnabbt fingret över displayen men svarade sedan lugnt och lite släpigt; Ja ..det är Kerstin…hade inte kollat om det verkligen var från auktionsfirman, så stor var min iver, jag som alltid annars väntar ut ringningarna och sen slår upp dem på Eniro för att enbart konstatera att det är försäljningsföretag. -Ja hej Det är Ove på….Yesss!! och han sa att jag hade en hel del att hämta…yess, yess, yess….Javisst jag kommer och hämtar genast, hur mycket?…nja, inte så farligt och det stora, det riktigt stora bruna apotekskärlet i glas hade gått min väg!!!

174

177 178 179

Sen får man en del roligheter på köpet och munspelet är så vackert, jag kan riktigt se en indian spela på det.

Solen sken fint och det slog mig när jag slank ut genom entrédörren att det kanske var min tvättdag, eftersom jag inte såg någon tvätt på strecken nere i källaren – ah, får kolla det när jag kommer tillbaka.

Hillared är en liten ort på landsbygden åt ett väderstreck jag inte är klar över – sydöst möjligen, åt smålandshållet till. Jag har starka kopplingar till trakten eftersom jag tidigare bott i grannbyn Dannike i ett tidigare liv när jag inte var på hugget gällande auktioner, då handlade det mesta om kärlek, hundar och jobb.

På jobbet i hemtjänsten besökte jag ofta gamle Erik, tidigare verksam som skräddare och härkommen från trakten mellan Hillared och Dannike. Egentligen hade jag inte tålamod med långsamma människor men jag har lärt mig och Erik var en frontfigur. Han levde Vägen fast när jag sa att idag har jag inte tid så du måste bestämma dig – vad är viktigast – vägen eller målet och han svarade att det skulle han fundera på medan jag hjälpte honom att duscha. Det var han som lärde mig göra pannkakssmeten perfekt för hela och goda pannkakor och jag som envisades med att han skulle sluta äta gröten direkt ur kastrullen.

Erik låg mig varmt om hjärtat och är en av de där starka personligheterna man kan träffa på i mitt yrke som människovårdare och som stannar kvar i minnet och i hjärtat. Han talade allt oftare om sitt barndomshem och hur gärna han ville åka tillbaka för att besöka det.

Det här var under den tid då videokameror blev populära och jag hade en. Bestämde dag och tid med Erik och tog honom med i bilen ut till platsen han dirigerade mig till. Där fanns ingenting. En från en närliggande fastighet kom ut: Jaha, är det gamle Erik..han brukade åka hit ut på moped för att titta på sitt barndomshem, men det är borta nu, det är flyttat ner till byn och ska bli hembygdsgård. Vi for dit och lille Erik med kutrygg gick runt den gamla Västgötagården, pekade på hängrännorna som då var i näver och på ansättningen av skorstenarna mot taket, hur de som barn fått hjälpa till att se till att det höll tätt så det var torrt i stugan. Böjde sig fram, skuggade med händerna, satte ansiktet mot rutan och talade för sig själv om mor som lagade gröten och hur de satt alla vid bordet med den stora grötgrytan och varsitt fat med mjölk och sked och åt gemensamt ur grytan, doppade skeden i mjölken och åt. Jag filmade besöket och strax efter gick Erik bort så jag överlämnade filmen till anhöriga. Ett historiskt dokument, sa de och tackade. Idag besökte jag gården på väg hem och stannade till i det fina vädret. En hel del hade förändrats i och kring gården men Erik gick där fortfarande och pekade med käppen på skorstenen.

155 159 160 162 163 170

Väl hemma kånkade jag tunga saker i Ikeakassar och sprang sen ner i tvättstugan och stuvade i en maskin.

Fortsatte med fönsterputsen, diskade och rengjorde mina prylar och däremellan tusen  andra saker och så ska jag slänga ihop nåt gott att äta. Undrar om det är något man kan lära sig; att slutföra påbörjade projekt eller om det är en gåva att göra en massa samtidigt och njuta av det! för färdigt blir det aldrig….aldrig….och Erik sa..nån vecka senare… Det är Vägen Kerstin! – det är Vägen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar